Etiketter

, , , , ,

Jag lämnade ett Visby dränkt i rosor och barnskrik. De sista timmarna innan färjan skulle gå promenerade jag längs stadsmuren och tänkte på alltings förgänglighet och kände historiens vingslag och så där. Det var förstås oundvikligt att hamna i funderingar kring hur ringmuren en gång visade den ekonomiska och sociala gränsen mellan stad och land och ifall det finns en liknande, fast osynlig mur, mellan de som deltar i Almedalsveckan och resten av människorna på ön?

De tid som såg Visby ringmur byggas var en tid som präglades av skarpa sociala gränser, ofta tydligt fysiskt manifesterade. Vår egen tids sociala gränser är långt ifrån lika tydliga, särskilt som de klassiska statusmarkörerna delvis håller på att ersättas av nya, mer subtila koder. Trots detta, så kan det inte hjälpas att uppifrån ringmuren så ser man Almedalsbubblan väldigt tydligt. Jag vet inte vem som först beskrev det hela som ett eget ekosystem, men det är mycket träffande.

Almedalens tre mest framträdande deltagargrupper är politiker, journalister och annat mediefolk samt olika slags lobbyister. Nu kan jag möjligen klassificeras som tillhörande två av de här grupperna och jag har därför vandrat något skelögd genom veckan. En allmän fråga har varit om sociala medier kommer att öppna Almedalsveckan och göra det lättare att delta utan att vara på plats? På Sociala Medieakuten diskuterade man i stort sett varje morgon varför det var så pass litet avtryck i de sociala medierna efter partiernas aktiviteter och det pratades om dålig uppkoppling och att många pioriterar livemöten i stället.

Jag tror dock att det är lite mer komplext än så. Almedalsveckan innehåller helt enkelt inte så mycket utåtriktade budskap, varken i partiledartalen eller i andra fora, vilket även Doktor Spinn är inne på här. Veckan har inte det syftet och även om partiernas sociala-medier-experter twittrat och bloggat som #sma-troll så hade de inte haft så mycket intressant att berätta. Hanna Wagenius (C) twittrade ganska flitigt och möttes mest av uttråkning från de som inte befann sig i Almedalen.

Nu kan detta innehålla ett par rätt viktiga lärdomar:

Dels förstås det uppenbara: att det politiker och mediefolk hetsar upp sig över inte alltid är det som majoriteten av medborgarna finner mest intressant en varm sommarvecka i Visby. Och att det kanske inte är hela världen, utan att man kan få vara lov att vara viktig för en liten krets ibland.

Dels att god, utåtriktad kommunikation kräver en innehållsanalys som ser längre än till de ingående delarna. Om Sociala Medieakuten lyckades skapa något som även folk utanför Almedalen ville ta del av så beror det på att de gjorde ett gott urval och lyckades koppla ihop det som hände på Gotland med andra större frågor. Och, som sagt var, man måste inte ha det syftet. Ett intressant seminarium med 100 deltagare kan få ha ett värde i sig själv.