Etiketter
I fredags gick jag hem som journalist och i morgon kommer jag tillbaka till kontoret som copywriter. För sju år sedan var jag överlycklig över att ha kommit in på journalistlinjen på Skurups folkhögskola. Jag tycker fortfarande att det är bland det bästa jag har gjort. Ändå tror jag det är en bra idé att jag och journalistiken är ifrån varandra ett tag.
Jag lämnar ju inte mediebranschen. Jag stannar till och med inom samma koncern. Men jag skall syssla med annat. Gå över till den mörka sidan, som folk brukar säga. Hittills har jag uppvisat en oroväckande faiblesse för yrken som är offentliga slagpåsar. ALLA har en åsikt om lärare och ALLA har en åsikt om journalistiken. Jag vet faktiskt inte vad folk tycker om en copywriter. Själv tycker jag det är ett våldsamt engelskt ord som inte gärna låter sig böjas i plural på ett snyggt vis. Men säkert är att det förs få Twitterdebatter om vad copywriting är och borde vara.
Jag tänker inte proklamera journalistikens död. Det är säkert någon annan som gör det innan veckan är slut ändå. Jag nöjer mig med att konstatera att jag under de här åren sett villkoren för vettig journalistik bli allt sämre, tvärs över hela branschen. Man kan visst det påstå att det funnits för mycket folk på dagstidningarnas redaktioner. Man kan säga att det inte finns ett självklart samband mellan resurser och resultat. Visst. Men när man jobbar rakt nere på golvet så att säga, då vet man vad som har förändrats och att det på många håll har blivit oerhört tufft.
Jag tror på journalistiken och i all synnerhet tror jag på lokaljournalistiken. Men affärsmodellerna gungar så pass att journalistiken mår väldigt illa.Det behövs tiotusen försök på nya varianter för att tjäna pengar och göra journalistik. Den avdelning jag nu jobbar på har siktet inställt på att göra de där försöken. På lokal nivå, tätt inpå företagen. Jag tycker att det skall bli väldigt roligt.