Etiketter

, , , ,

Jag försöker låta bli att hacka på mina egna. Jo, jag försöker. Det spiller alltid lite på en själv när man kissar i motvind, eller hur? Det finns dock inget mer neurotiskt än den svenska medelklassen, det är min fasta övertygelse. Och ibland är det bara för roligt för att låta bli.

Vi gick på restaurang, jag och familjen. Jag säger inte var och jag säger inte när, och förresten är beteendet jag strax skall beskriva så allmänt förekommande att det knappast är risk att någon känner sig extra utpekad.

Vi sitter där vi sitter, när ett nytt sällskap gör entré. Det är ett relativt ungt föräldrapar, med en liten flicka på knappt två år, samt några ur den äldre generationen, kanske lite blandade far- och morföräldrar gissar vi. Det är noga med hur de skall sitta, för varken lilla flickan eller unga mamman, som har nummer två i magen (två års mellanrum är bäst med avseende på SGI, eller hur är det nu?), får exponeras för solens strålar. Klockan är sex på kvällen. Beställandet av mat tar lång tid, men vi fäster oss inte vi det eftersom vi är lite upptagna med en smula frosseri vid vårt eget bord. När servitrisen kommer tillbaka blir vi dock uppmärksamma igen.

Det är nämligen problem, eftersom en felaktig grönsaksleverans gör att köket inte kan laga den vegetariska pasta som unga mamman har beställt. Servitrisen beklagar, men det är svårt att just nu åstadkomma något helt vegetariskt. Unga mamman förklarar då att hon inte är vegetarian, men att hon är gravid och därför inte kan äta i stort sett något av det på menyn förekommande. Unga pappan ser sig föranledd att ingripa och förklarar pedagogiskt och mångordigt för servitrisen att unga mamman möjligen, möjligen kan äta strutsmedaljonger i timjansky, förutsatt att de är helt perfekt genomstekta ”för hon är gravid, förstår du.”

Jag har nu så svårt att hålla mig för grin att jag inte vet var jag skall ta vägen. Unga mamman kan alltså, på grund av graviditeten, inte äta skaldjur, fisk, ost, ägg, kokött eller griskött. Det är inte så att menyn är väldigt märklig, utan den innehåller tämligen oförargliga saker som pastarätter, pubburgare och diverse kötträtter och sallader. Inget av detta känner hon sig trygg med.

Visst är det roligt att höra på. Men samtidigt är det ju inte klokt. För jag är inte alls säker på att en diet av välstekta grönsaker och konstant oro är vad ett växande foster behöver.

Advertisements