Etiketter
journalistik, kommunikation, media, nätet, nyheter, sociala medier
Nästan varje dag dyker de gamla artiklarna upp i mitt flöde. Det är ofta bra texter som absolut förtjänar ett varv till i uppmärksamhetsljuset. Lika ofta är det mindre bra, men provokativa texter som man gärna hade sluppit se igen. Och alldeles för ofta är de som delar dem omedvetna om att texten har några eller många år på nacken.
Jag brukar visserligen påpeka för folk att de kunde vara mer observanta på datummärkningen som trots allt finns på de flesta artiklar, men samtidigt kan jag inte klandra dem för att de missar den. Datumet är ofta litet och står i något hörn eller en bit ifrån den egentliga texten. Jag vet också att vissa nyhetsförmedlare stökat runt med sin märkning så att den helt enkelt inte stämmer – vid en flytt från en webbservice till en annan kan till exempel alla gamla artiklar ha försetts med ett nytt datum. Och jag tycker ärligt talat att många medier inte tar sitt ansvar när det gäller arkiveringssystem av digitalt material.
Nyhets- och fackmedias förhållande till det digitala och till nätet kan inte precis kallas harmoniskt. Det är sju år sedan jag gick min journalistutbildning och flera av mina kursare ansåg då att man måste satsa på papperstidningen och att denna skulle komma att finnas kvar i många, många år. Jag gjorde mig impopulär genom att förutse papperstidningens snara död. Alltnog. Tidningarnas besvär med det digitala får som konsekvens att många satsningar på nätet sköts halvdant och mer bristande entusiasm. Det är inget konstigt med det. Internet har för många tidningnar blivit ett svart hål som man stoppar pengar i, utan att det någonsin kommer något tillbaka. (Diskussionen om varför tidningarna inte kan bli digitala tar vi en helt annan dag och i en mycket längre text va?) Det saknas både resurser och lust att göra bra grejor.
Vad tidningar och andra medier borde göra på nätet – om de nu hade resurser, tid och lust – är att skapa ett tydlig och lättbegripligt arkivsystem som sköter sig självt. Ett enkelt och pedagogiskt sätt vore att se till att texter som är äldre än ett år får en annan bakgrundsfärg och förses med en tydlig balk där ursprungligt publiceringsdatum, eventuella ändringsdatum och texten ARKIVERAD tydligt syns. Det torde inte vara så svårt att bygga in detta i publiceringssystemen med hjälp av taggar.
Att gamla texter får nytt liv och delas är inget problem i sig. Jag läser gärna Maciej Zarembas artiklar flera gånger, men läsningen blir så mycket bättre om jag också får kontexten. En text som är skriven 2009 har inte samma innebörd som en text som är skriven 2014, även om ämnet för texterna är detsamma. En debattartikel skriven av en minister läses på ett helt nytt sätt när ministern tvingats avgå.
Jag förmodar att det är fler än jag som funderar och/eller retar sig på det här. Om det finns något forskningsprojekt, utvecklingsprojekt eller något annat som jag borde ta del av så är tips om detta hemskt välkomna.
