Läsning på annat håll

Nu när jag sommarjobbar och inte precis orkar blogga, kan jag ju i alla fall posta lite länkar till det jag skriver på annat håll, inte sant? Här kommer ett uppsamlingsheat.

Om spanska munkavlelagen.

Om behov av uppkoppling även på landsbygden.

Om begreppet nudging. Nudge, nudge, know what I mean?

Om makt och feghet.

Om skola i hemlandet eller i Sverige.

Om KD och konservatismen.

Om Greater Copenhagen och Öresundsintegration.

Om fungerande pendling som förutsättning för gott lantliv.

Om jobb och frihet.

Fantasilöshetens flin

Taggar

, ,

Det händer att jag blir lite trött i diskussioner. En sak som gör mig oerhört trött är fantasilöshet och den är det alldeles för gott om. Ifall man absolut inte kan föreställa sig att någonting egentligen kan vara annorlunda än det är, varför skall vi då hålla på att diskutera alls? Fantasilösheten tar sig ofta uttryck i förlöjligande och det blir den ju inte roligare av.

Jag är intresserad av gränser, i synnerhet i geografin och framför allt i den mentala geografin. Gamla sockengränser som inte försvunnit ur känslorna efter hundra år eller kommungränser som hamnat helt fel i förhållande till var folk anser sig bo fascinerar mig. Vi lever i en tid när geografiska gränser och särskilt nationsgränser blivit intressanta på ett nytt sätt, i och med den ökade globala rörligheten. Det är inte ovanligt att folk man diskuterar detta med menar att nationsgränser är helt godtyckliga och att nationen bara är en tankefigur som man gärna kunde förpassa till historiens sophög. Gränser är något förhandlingsbart. När folk framför sådana tankar brukar jag förselå att i sådana fall är det väl kanske dags att fundera på om inte Skåne borde tillhöra Danmark igen? För Skånes del kunde det innebära många fördelar och gränser kan väl omförhandlas? Nej men ååååh, så tokigt, är reaktionen från de tidigare så gränslösa tänkarna. Det går ju inte, hi hi! Och så det lilla överseende leendet.

Att bli flinad åt i Skåne-Danmark-frågan kan jag ju leva med. Och visst kan jag begripa att de flesta av oss har en rätt begränsad förmåga att föreställa oss verklig förändring. Jag skulle väl kanske bara gärna se att folk sparade på den radikala argumentationen ifall de inte har åtminstone något grams fantasi att backa upp den med.

Ismer i tiden

Taggar

,

I fjol var alla ideologier döda och nu är det för mycket ideologi och för lite praktik. Aldrig är väljarna nöjda, tänker politikerna. Själv tänker jag att det tycks vara lite nya ismer som tar plats i politiken, sedan kommunismen imkompetensbevisat sig grundligt och liberalismen bestämt sig för att tillbringa tiden med att äta upp sin egen svans.

En ism som är mycket populär är någon-annanismen. Den uttrycks märkligt ofta genom pronomenet ‘vi’. ”Vi måste göra något åt de dåliga resultaten i den svenska skolan.” säger kanske utbildningsministern och menar då att kommunerna, rektorerna eller lärarna måste göra något åt dem. Det är ansvarslöshetens politik förklädd i ansvarsfullhetens retorik.

En svensk paradgren är både-ochismen. Den kommer till uttryck i fraser som ”Vi får inte ställa grupper i samhället mot varandra.” Den som har en mer klassisk skolning i politik får lätt svindel inför sådana här fraser och tänker kanske att jo, men det är väl tyvärr det politik liksom handlar om? Folk som bekänner sig till både-ochismen är benhårt beslutna att äta kakan och behålla den. Inga prioriteringar måste göras, inga besvärliga omfördelningar av resurser behövs. Allt åt alla, utan konflikter.

I-alla-fallismen präglas av en rätt stark tro på att saker och ting kan vara på väg åt fel håll. Moralen i denna ism är dock att oavsett vad som inträffar fortsätta ge uttryck för sina värderingar, för att om allt går käpprätt kunna säga: ”Jag stod i alla fall upp för [lämplig fin tanke]!”

Slutligen finns förstås dillerismen, men den är inte ny. Det är alla tyckonomers ideologi.😉

Till minne av Tomas Tranströmer

Taggar

,

I går dog poeten och Nobelpristagaren Tomas Tranströmer och plötsligt fylldes mina sociala flöden av lyrik. Jag har själv inte börjat läsa Tranströmer förrän på senare år och valde därför att låta min lilla hashtag #lyrikfredag på Twitter bli tyst för att hedra den döde, men det var ljuvligt att se luften fyllas av poesi.

Tranströmers lyrik fanns så nära för så många, var så närvarande i deras tankar och minnen att alla dessa underbara ord kunde plockas fram på några minuter. Det var uppenbart att de flesta inte hade gått och tittat efter i någon diktbok, utan det var de mest personliga minnena av Tranströmers diktning som man delade med sig av och det var fantastiskt vackert att se.

Jag låter Tranströmer själv avsluta. Han gör det bättre än jag.

Storm
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.

Experimentverkstad: svensk skola

Taggar

, ,

Så fick vi då besked om de där betygen i årskurs 4. Eller ja, besked och besked, vi fick en halvkväden visa. Ännu en vers i det experimentella poemet den svenska skolan, så att säga. Det blir alltså betyg i fyran. För vissa. De som vill. Eller ja, om någon vill. Som ett försök, för att kunna utvärdera om fler skall ha betyg i fyran. Om de vill. Eller om någon vill då. Huvudmannen, kanske. Eller föräldrarna.

Det är vagt, ja. På det hela taget för det tankarna till när till exempel en fjärdeklassare skall förklara hur alla tavelpennorna hamnat i ärtsoppan eller varför läxan inte är gjord för tredje veckan i rad. Det är beklämmande.

Det är ett bra tag sedan jag skrev om skolan. Som lärare i exil gör man ofta klokt i att hålla sig borta från skoldiskussionerna. De har med åren dessutom blivit allt mer hetsiga. Och i betygsfrågan har jag egentligen inte så mycket att säga. Jag tror helt enkelt inte att betyg i sjuan, sexan eller fyran är en särskilt viktig faktor för lyckade studieresultat. Det finns goda argument för och goda argument mot tidiga betyg.

Det är alltså inte betygen i sig så mycket som den hafsiga, obeslutsamma halvmesyren som stör mig. Om svenska skolan skall fungera i framtiden så behövs mer än allting annat enighet. Samhället måste ha en idé om vad skolan skall göra (och inte göra!). Det behövs beslut om framtida huvudmannaskap och andra centrala förutsättningar för skolan. Lärarna måste få en chans att i lugn och ro bygga upp en fungerande undervisning, i vetskap om hur skolan kommer att se ut i många år framöver. Eleverna behöver veta vad som förväntas av dem, både i år och nästa år. Världen är rörig nog ändå, så att säga. Vad som inte behövs är beslut som inte är några beslut. Och inte ett enda experiment till. Likvärdighet och kvalitet rimmar inte på halvmesyr och experimentverkstad.

Letar efter orden

Taggar

,

Är det något jag aldrig har, så är det skrivkramp. Skrivkramp är för amatörer. Folk som jobbar med att skriva sätter sig ned och skriver tills inspirationen behagar infinna sig. Men ja. Ibland kan man nog ändå få en skada på skrivnerven. Jag tror att jag har haft det och jag tror att den börja läka nu. Jag skriver inte för brödfödan längre och om jag kommer att göra det igen vet jag inte. Just nu studerar jag och det är som att bada i ett friskt källflöde. Jag får äntligen påfyllning i hjärnan och när jag går genom Lund på morgnarna tänker jag långa tankar.

Jag hoppas att det skall bli texter på bloggen nu. Jag tror att jag har läkt, men jag vet inte. Jag måste pröva och se om nerven håller. Det blir nog lite av varje. Kanske till och med lyrik? Snart skulle jag nog kunna skriva en dikt om databaser eller om XML-kodning. Det är så roligt att få lära sig saker! Ja, jag vet att det låter som en jobbansökan nu, men det är sant i alla fall. Jag tror jag måste pröva formuleringar lite mer, våga vara lite mer svulstig ibland, skära och ändra och pröva. Orden är mina nu.

Jag hjälper Stefan

Taggar

, ,

Nog tyckte jag att Stefan Löfven gjorde så gott han kunde med regeringen, men särskilt kul blev den ju inte. Så jag erbjuder här en liten uppfräschning. Var så god, stadsministern!

Statsrådsberedningen
Stadsminister
Stefan Löfven. Språkrådet anser att denna stavning nu är att betrakta som allmänt vedertagen och förresten är det väl ändå bara städerna som räknas?

Minister för återupprättande av Kalmarunionen
Kristina Persson. Äntligen!

Justitiedepartementet
Judge Dredd-minister
Morgan Johansson. He is the law.

Rikesminister
Anders Ygeman. Ansvarig för riket och för de rika.

Utrikesdepartementet
Desslikesminister
Margot Wallström. Allt samma, överallt i hela världen. Som i Sverige då.

Ståndsriksdagsminister
Isabella Lövin. Utreder och verkar för en riksdag baserad på identitetspolitik i stället för dagens parlamentariska röra.

Försvarsdepartementet
Tre-dagars-försvarsminister
Peter Hultqvist. Resten av året hjälper han jultomten göra klappar.

Socialdepartementet
Försäkringsminister
Annika Strandhäll. Försäkrar befolkningen att allt står rätt till.

Fikaminister
Gabriel Wikström. Alla blir gladare så.

Människominister
Åsa Regnér. Tar hand om alla.

Finansdepartementet
Finaxminister
Magdalena Andersson. Den första sponsrade ministerposten i en svensk regering.

Konsumentminister
Per Bolund. Shoppar.

Civilisationsminister
Ardalan Shekarabi. Ansvarar för att internationellt sprida budskapet om Sveriges allmänna förträfflighet.

Utbildningsdepartementet
Folkhögskoleminister
Gustav Fridolin. Egentligen behövs inga andra skolformer.

Gymnasie- och kunskapslyftsminister
Aida Hadzialic. Den här behöver man inte skoja till kan vi säga.

Minister för högre syften
Helene Hellmark Knutsson. Utarbetar det stora referensverket över svenska goda värderingar™

Miljödepartementet
Klimatpanikminister
Åsa Romson. Ansvarar för att stoppa allt som rör sig.

Energisk minister
Ibrahim Baylan. Förnyar sig ständigt.

Näringsdepartementet
Innovationsminister
Mikael Damberg. Hitte-på.

Stadsutvecklingsminister
Mehmet Kaplan. Verkar för att avskilja de innovativa, tillväxtiga, goda, rättänkande städerna från den otäcka, olönsamma landsbygden.

Inframinister
Anna Johansson. Verkar i det fördolda.

Biträdande stadsutvecklingsminister
Sven-Erik Bucht. Särskilt ansvar för världens mest fantastiska stad: Stockholm, Capital of the World.

Kulturdepartementet
Demokratiminister
Alice Bah Kuhnke. Säkerställer att medborgarna har rätt demokratiska värderingar, från vaggan till graven, morgon, middag och kväll.

Arbetsmarknadsdepartementet
Asbestminister
Ylva Johansson. Farligt vid inandning. Anlita kvalificerad personal vid avlägsnande av materialet.

 

Tårta på tårta

Taggar

, ,

Egentligen går jag och fnular på ett mer personligt och seriöst inlägg om framtiden och så där, men det är inte färdigfnulat än och jag behöver värma upp bloggandet lite. Så jag tänkte ägna mig åt politiskt kakbak.

Allianstårta
Ingredienser:
5 skålpund skatteavdrag
2 lod ansvarstagande
1 kanna regeringsduglighet
1 skeppspund förutsägbarhet
Ytterligare något skatteavdrag att krydda med
Skatteavdrag samt positiva bilder av Sverige att dekorera med

Gör så här:
Vispa ansvarstagande, regeringsduglighet och förutsägbarthet tills det är alldeles stenhårt. Blanda försiktigt ned 5 skålpund skatteavdrag. Ta eventuellt in en coach som får försöka skapa rörelse i arbetsmarknaden och smeten.
Om smeten är fortsatt hård och oaptitlig, krydda upp med ännu ett skatteavdrag och hoppas på det bästa.
Grädda kakan i en fyrpartiform i två mandatperioder över öppen eld i Maramö.
Låt svalna på ett utredningsunderlag och stjälp sedan upp på Nobelservisen.
Dekorera med idyllbilder av anekdotiska väljare och om så önskas, ytterligare ett skatteavdrag.

Oppositionskaka
Ingredienser:
1 stop hämmade framtidsvisioner, mycket småskaliga
3 kappen utvecklingsångest
1 lispund adjektiv i komparationsform
1 kvarter frasradikalism
1 tunna intersektionell analys

Gör så här:
Blanda frasradikalismen och den intersektionella analysen tills blandningen går från regnbågsfärgad till kommunalgrå.
Rör snabbt samman framtidsvisioner, utvecklingsångest och adjektiv till det blir fluffigt. Om det ser ut som en rödgrön röra är det precis som det skall vara.
Vänd samma visionsfluffet med intersektionaliteten och vänta tills smeten har slutat tjattra. Dela upp den i sju skålar.
Nu skulle egentligen varje del av smeten färgas för att skapa en riktigt härlig regnbågskaka, men i hållbarhetens och jämlikhetens namn blir det i stället sju nästan likadana växtbaserade färger. Det blir fint ändå!
Grädda i omgångar när vindkraften levererar tillräckligt med energi. Låt svalna på en interpellation och lägg upp på loppisfyndat RIBB-fat.
Dekorera med idyllbilder av anekdotiska väljare och vackra kombinationer av betydelsefulla bokstäver.

Var så god, svenska folk!

Om Almedalen faktiskt

Taggar

,

Almedalsveckan på Gotland är sommarkollo för politiker och samhällsintresserade, likaväl som för PR-folk. Mina flöden blir alltså outhärdliga under denna vecka och personligen har jag besökt Almedalen en gång och känner att vi nog hädanefter skall hålla oss till att vara brevkompisar. Det hindrar inte att jag kan vilja skriva någon rad om den.

Att Almedalsveckan är sommarkollo märker man bland annat på att popularitetstävlingarna tar så stor plats. Det handlar mycket om vem som är hetast och snyggast. Men eftersom det faktiskt är en vecka med mer bredd än man kan tro skulle jag vilja se fler kategorier. Hör ni kvällstidningar och andra, nästa år kan ni till exempel utse:

* Dagens gräsrot. Vilken S-kvinna har tacklat ned flest personer och fått dem att ta emot en folder? Vilken folkrörelseungdom har skrikit mest i oskyldiga människors öron? Vilket ungdomsförbund har lyckats klämma in flest budskap på medlemmarnas kläder, knappar, mössor och hud?
* Dagens ABF-gubbe. Här vill vi möta mannen som lyckades förlänga seminariet ”Varför blir det inte alltid så bra som vi vill? Om mellanmjölksarkitekturens dilemma” med 25 minuter genom att på sju olika vis ställa frågor som egentligen var påståenden om förträffligheten hos en träpluggsteknik för mellanbjälklag som han utvecklade innan han gick i pension.
* Dagens mest obegripliga. Folk som ligger på marken i randiga tröjor? Bordelltält utan prostituerade? Ungdomar som verkar spik nyktra och allvarsamma men som ändå bär clownnäsor? Hyr in en vanlig människa och låt hen gå runt och försöka förstå de allt mer skruvade budskapen.
* Dagens ledsnaste. Blir det ett seminaium med fyra närvarande eller en krönikör utan panelförfrågningar? Kanske tevepersonen som ingen känner igen? Eller den stackars Visbybon som boxat sig fram till Kränku bara för att finna att munkteet är slut igen? Våga fånga upp sorgen mitt i den berusade livsglädje som är Almedalsveckan!

Efter att ha drömt att jag intog Visby i spetsen för en medeltidshär kommer jag nog förresten till Almedalen nästa år. Jag tar med mig en husarsabel och går runt och påpekar för alla som behöver det att det heter ‘seminarium’ och inte ‘seminarie‘.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 33 andra följare