Inga fjärilar för tuffa pojkar

Etiketter

barn, föräldrar, genus, kön

I dag i en affär såg jag en liten kille på kanske sex år. Han hade fått löfte av sin mamma att få köpa en liten leksak och var glad och uppspelt över det. Så kommer hans pappa in och killen visar vad han vill ha. Varpå pappan säger:
– Nej, det där är ju en fjäril – det är för flickor. Du får hitta något annat.

Jag hörde inte fortsättningen, så jag vet inte hur det gick. Jag såg bara pojkens axlar trilla ned. Men troligen hittade han något annat att köpa. Pappan tänkte kanske inte mer på det – för honom är det säkert självklart att sonen måste skyddas mot sina dåliga val. Tänk om han blir retad av kompisarna för att han kommer med en fjärilssak? Få föräldrar vill ju sina barn illa, men tänk så illa vi ändå kan göra dem.

Det är inte lätt att orientera i världen, varken för sexåringar eller för vuxna. Och visst är det hemskt att bli retad av kompisarna. Fast det är ännu värre att få sina val dissade av pappa. Genom tusen sådana här små otäckheter skapar vi de genusstrukturer som låser och förlamar både kvinnor och män i ynkliga och begränsande könsroller.

Om den här pappan hade läst min blogg hade jag velat säga: stympa inte din pojkes idéer om vad han kan vara. Låt honom köpa sin fjäril, beröm den och våga lita på att han klarar eventuella konflikter med kompisar över den. För det gör han, om du står bakom honom. Man blir han säkert ändå när han växer upp – det finns faktiskt ingenting som tyder på att de biologiska könen håller på att försvinna.

Annons

Vad är det som är så kul med Twitter?

Etiketter

humör, sociala medier, twitter

Det är fredag kväll och vem giter då ta munnen full och tala om den stora demokratiska och kreativa nyttan av sociala medier? Nej, låt oss i stället tala om saker som är roliga. Metro hade för ett tag sedan en artikel om roliga tweets som i mångt och mycket verkade lida av samma problem som komikern Mårten Anderssons bok om rolighet på Twitter: alltför smalt urval. Jag har inget jätteflöde, fast lite fler än hundra personer följer jag ändå (nästan tusen, faktiskt), så lite mer rolighet borde jag kunna samla in. Här kommer alltså lite av det som fått mig att le och skratta den senaste månaden.

Mycket av det som är roligt på Twitter är roligt i sitt sammanhang. Jag har försökt hitta tweets som står för sig själva och som kan vara kul även om man inte så väl känner till personen bakom twittrandet. Väl bekomme.

Pressylta till förrätt. Iphone vill ändra till presstöd. Men det vill jag ju äta till frukost.
@andreasekstrom

Jag erkänner. Det var jag som satt och nickade till på föräldramötet. Två gånger. Men så går det när man serverar saft i stället för kaffe.
@fembarnsfarsan

Det gick nyligen upp för mig att världen inte förändras genom ironi och sarkasmer. Jag hämtar släggan.
@snaskefar

Vad ha småpartierna för roll egentligen? Komma med ondsinta utspel (FP) och öppet stå för vedervärdiga idéer i största allmänhet (KD, FP)?
@AndraAnais

Botade min trötthet med samtal med en god vän och en backe. All you need is love (och pengar, sex, alkohol, fritid, parkour-anläggningar mm)
@Ivarpi

Att ha sex är som att spela bridge. Har man ingen bra partner gäller det att ha en bra hand.
@peterdalle

Kan för övrigt berätta att min hosta är på vecka 7 eller 8. Snart är det dags för förlossning. Jag förväntar mig en säl.
@barsk

Dansk politik gör mig ytterst förvirrad. Radikaler är center, vänster är höger och samtliga inblandade är xenofober.
@snaskefar

En regeringsförklaring längre än 140 tecken är inte min regeringsförklaring.
@FredrikW

Det finns för få appar i mitt (natt)liv.
@ame_tyst

Abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö <- orkar inte komma på nåt så här har ni så ni kan sätta ihop nåt kul
@felmoftan

Ser en fiende från högstadieåren gå som vanlig människa på centralen. Gläds åt att hon är märkt av ondska, som Voldemort.
annastromberg2

Om någon väcker mig mitt i natten och frågar vad Centerpartiet står för så somnar jag om direkt.
@stroemberg

Hantera alla stressiga situationer som en hund…Om du inte kan äta det eller leka med det, bara kissa på det och gå din väg…
@pejv

Mullers plan C: Begär dekonstruktion. ”Det finns ingenting utanför texten”, säger Muller om Saabs ansökan.
@blisk

Nu har jag ju valt det här själv men man bor i en trygg jävla del av världen när de närmasta butikerna är ekologisklyxchoklad & ett hundcafe.
@palace

Om man är katt måste man tydligen tänka: jag vill inte ha gårdagens torrfoder. Det är torrt. Jag vill ha nytt. Nu.
@malmesjo

Orden ”Episkt” och ”Hardcore” används lite väl lösryckt här på Twitter. Vänligen använd bara dessa ord i samband med Johnny Cash.
KaptenUsling

Tittar på #idol2011 och försöker desperat förstå vari kopplingen mellan mig och min samtid ligger.
@kwasbeb

Som en vanlig mil men rosa och med sämre lön. RT @sojabiff Hur lång är en tjejmil?
@felmoftan

sneglar på snygg man på t-banan. men han ser inte ut som en som har twitter, så vet inte hur vi skulle kunna kommunicera.
@lisamagnusson

Det är väder, sa herr Fläder

Etiketter

kommunikation, sociala medier, twitter, väder

Väderprat – vi undkommer det inte om vi vill räknas som civiliserade medborgare. I affären och på busshållplatsen och i skolans kapprum utbyter vi tankar om vädret. Det är standardsocialvaluta i stora delar av världen. I Sverige bär många människor också omkring på ett väderintresse som sträcker sig långt utöver banala observationer om temperatur och nederbörd i ögonblicket. Minst en gång i veckan hamnar man i meningsutbyte med folk om ifall svenska, norska eller danska väderlekstjänsten gör bästa jobbet.

Trots ovanstående så tycker jag inte att man behöver twittra om väder. Twitter skall ju liksom vara den spirituella konversationen och de fyndiga aforismernas högborg – där kan vi väl höja oss över enkla vädertweet? Så tycker jag, men så tycker inte Martin Palacios (@palace), som i ett anfall av vad jag antar är någon slags socialmedial experimentslusta börjat köra ut följande tweet: ‘oj vad det regnar’ ungefär en gång om dagen. [Uppdatering: Martin påpekar att regntwittrandet inte är slumpmässigt, utan att tweeten är knuten till väderdata och alltså åker ut när det faktiskt regnar.] Eftersom jag har legendariskt svårt att hålla näbbet, påpekade jag onödigheten i detta förfarande. Jag tyckte dessutom att Martin kunde ta och bevisa sin tes om att väder alltid engagerar genom att visa mig tre reaktioner på sin regntweet under en vecka.

Vi nöjer oss med att konstatera att det inte tog precis just en vecka utan mer typ två dagar. Och så hade jag kanske i hastigheten lovat att blogga lite om det skulle visa sig att jag hade fel. Vi behöver inte gå mer in på detaljer, utan nu talar vi lite mera om vädret i stället.

Ibland funderar jag på om väderpratet har ökat i takt med att Sverige har blivit allt mer sekulariserat. När vi talar om väder har ju även ateister möjlighet att landa i slutsatsen att det finns makter som är större än den lilla människan och som ingen av oss rår på. Vädret i all sin föränderlighet och oförutsägbarhet blir någon slags konstant  i världsbilden, en symbol för den obegriplighet som tidigare samlades under gudomliga tolkningskategorier. När vädret kopplas till klimathot, översvämningar och stormar blir den religiösa symboliken än mer uppenbar.

I takt med att de sociala medierna används av allt större grupper och på allt fler sätt, ökar givetvis behovet av socialt småprat för att få dem att fungera. Jag backade lite i mina flöden och upptäckte (naturligtvis) en massa väderobservationer och meningsutbyten om väder. Vädret utgör neutral konversationsmark och spelar som sådan en viktig roll i kanaler där vi är osäkra på vem vi talar med och hur den personen kan tänkas reagera.

Det finns mycket mer att säga om vädret och om dess förhållande till våra sociala behov. Nu tänker jag dock gå ut och samla in lite saker från trädgården, för oj, vad det regnar!