Läsning på annat håll

Nu när jag sommarjobbar och inte precis orkar blogga, kan jag ju i alla fall posta lite länkar till det jag skriver på annat håll, inte sant? Här kommer ett uppsamlingsheat.

Om spanska munkavlelagen.

Om behov av uppkoppling även på landsbygden.

Om begreppet nudging. Nudge, nudge, know what I mean?

Om makt och feghet.

Om skola i hemlandet eller i Sverige.

Om KD och konservatismen.

Om Greater Copenhagen och Öresundsintegration.

Om fungerande pendling som förutsättning för gott lantliv.

Om jobb och frihet.

Annons

Ismer i tiden

Etiketter

ideologi, samhälle

I fjol var alla ideologier döda och nu är det för mycket ideologi och för lite praktik. Aldrig är väljarna nöjda, tänker politikerna. Själv tänker jag att det tycks vara lite nya ismer som tar plats i politiken, sedan kommunismen imkompetensbevisat sig grundligt och liberalismen bestämt sig för att tillbringa tiden med att äta upp sin egen svans.

En ism som är mycket populär är någon-annanismen. Den uttrycks märkligt ofta genom pronomenet ‘vi’. ”Vi måste göra något åt de dåliga resultaten i den svenska skolan.” säger kanske utbildningsministern och menar då att kommunerna, rektorerna eller lärarna måste göra något åt dem. Det är ansvarslöshetens politik förklädd i ansvarsfullhetens retorik.

En svensk paradgren är både-ochismen. Den kommer till uttryck i fraser som ”Vi får inte ställa grupper i samhället mot varandra.” Den som har en mer klassisk skolning i politik får lätt svindel inför sådana här fraser och tänker kanske att jo, men det är väl tyvärr det politik liksom handlar om? Folk som bekänner sig till både-ochismen är benhårt beslutna att äta kakan och behålla den. Inga prioriteringar måste göras, inga besvärliga omfördelningar av resurser behövs. Allt åt alla, utan konflikter.

I-alla-fallismen präglas av en rätt stark tro på att saker och ting kan vara på väg åt fel håll. Moralen i denna ism är dock att oavsett vad som inträffar fortsätta ge uttryck för sina värderingar, för att om allt går käpprätt kunna säga: ”Jag stod i alla fall upp för [lämplig fin tanke]!”

Slutligen finns förstås dillerismen, men den är inte ny. Det är alla tyckonomers ideologi. 😉

Jag hjälper Stefan

Etiketter

kul, politik, samhälle

Nog tyckte jag att Stefan Löfven gjorde så gott han kunde med regeringen, men särskilt kul blev den ju inte. Så jag erbjuder här en liten uppfräschning. Var så god, stadsministern!

Statsrådsberedningen
Stadsminister
Stefan Löfven. Språkrådet anser att denna stavning nu är att betrakta som allmänt vedertagen och förresten är det väl ändå bara städerna som räknas?

Minister för återupprättande av Kalmarunionen
Kristina Persson. Äntligen!

Justitiedepartementet
Judge Dredd-minister
Morgan Johansson. He is the law.

Rikesminister
Anders Ygeman. Ansvarig för riket och för de rika.

Utrikesdepartementet
Desslikesminister
Margot Wallström. Allt samma, överallt i hela världen. Som i Sverige då.

Ståndsriksdagsminister
Isabella Lövin. Utreder och verkar för en riksdag baserad på identitetspolitik i stället för dagens parlamentariska röra.

Försvarsdepartementet
Tre-dagars-försvarsminister
Peter Hultqvist. Resten av året hjälper han jultomten göra klappar.

Socialdepartementet
Försäkringsminister
Annika Strandhäll. Försäkrar befolkningen att allt står rätt till.

Fikaminister
Gabriel Wikström. Alla blir gladare så.

Människominister
Åsa Regnér. Tar hand om alla.

Finansdepartementet
Finaxminister
Magdalena Andersson. Den första sponsrade ministerposten i en svensk regering.

Konsumentminister
Per Bolund. Shoppar.

Civilisationsminister
Ardalan Shekarabi. Ansvarar för att internationellt sprida budskapet om Sveriges allmänna förträfflighet.

Utbildningsdepartementet
Folkhögskoleminister
Gustav Fridolin. Egentligen behövs inga andra skolformer.

Gymnasie- och kunskapslyftsminister
Aida Hadzialic. Den här behöver man inte skoja till kan vi säga.

Minister för högre syften
Helene Hellmark Knutsson. Utarbetar det stora referensverket över svenska goda värderingar™

Miljödepartementet
Klimatpanikminister
Åsa Romson. Ansvarar för att stoppa allt som rör sig.

Energisk minister
Ibrahim Baylan. Förnyar sig ständigt.

Näringsdepartementet
Innovationsminister
Mikael Damberg. Hitte-på.

Stadsutvecklingsminister
Mehmet Kaplan. Verkar för att avskilja de innovativa, tillväxtiga, goda, rättänkande städerna från den otäcka, olönsamma landsbygden.

Inframinister
Anna Johansson. Verkar i det fördolda.

Biträdande stadsutvecklingsminister
Sven-Erik Bucht. Särskilt ansvar för världens mest fantastiska stad: Stockholm, Capital of the World.

Kulturdepartementet
Demokratiminister
Alice Bah Kuhnke. Säkerställer att medborgarna har rätt demokratiska värderingar, från vaggan till graven, morgon, middag och kväll.

Arbetsmarknadsdepartementet
Asbestminister
Ylva Johansson. Farligt vid inandning. Anlita kvalificerad personal vid avlägsnande av materialet.

 

Tårta på tårta

Etiketter

mat, politik, samhälle

Egentligen går jag och fnular på ett mer personligt och seriöst inlägg om framtiden och så där, men det är inte färdigfnulat än och jag behöver värma upp bloggandet lite. Så jag tänkte ägna mig åt politiskt kakbak.

Allianstårta
Ingredienser:
5 skålpund skatteavdrag
2 lod ansvarstagande
1 kanna regeringsduglighet
1 skeppspund förutsägbarhet
Ytterligare något skatteavdrag att krydda med
Skatteavdrag samt positiva bilder av Sverige att dekorera med

Gör så här:
Vispa ansvarstagande, regeringsduglighet och förutsägbarthet tills det är alldeles stenhårt. Blanda försiktigt ned 5 skålpund skatteavdrag. Ta eventuellt in en coach som får försöka skapa rörelse i arbetsmarknaden och smeten.
Om smeten är fortsatt hård och oaptitlig, krydda upp med ännu ett skatteavdrag och hoppas på det bästa.
Grädda kakan i en fyrpartiform i två mandatperioder över öppen eld i Maramö.
Låt svalna på ett utredningsunderlag och stjälp sedan upp på Nobelservisen.
Dekorera med idyllbilder av anekdotiska väljare och om så önskas, ytterligare ett skatteavdrag.

Oppositionskaka
Ingredienser:
1 stop hämmade framtidsvisioner, mycket småskaliga
3 kappen utvecklingsångest
1 lispund adjektiv i komparationsform
1 kvarter frasradikalism
1 tunna intersektionell analys

Gör så här:
Blanda frasradikalismen och den intersektionella analysen tills blandningen går från regnbågsfärgad till kommunalgrå.
Rör snabbt samman framtidsvisioner, utvecklingsångest och adjektiv till det blir fluffigt. Om det ser ut som en rödgrön röra är det precis som det skall vara.
Vänd samma visionsfluffet med intersektionaliteten och vänta tills smeten har slutat tjattra. Dela upp den i sju skålar.
Nu skulle egentligen varje del av smeten färgas för att skapa en riktigt härlig regnbågskaka, men i hållbarhetens och jämlikhetens namn blir det i stället sju nästan likadana växtbaserade färger. Det blir fint ändå!
Grädda i omgångar när vindkraften levererar tillräckligt med energi. Låt svalna på en interpellation och lägg upp på loppisfyndat RIBB-fat.
Dekorera med idyllbilder av anekdotiska väljare och vackra kombinationer av betydelsefulla bokstäver.

Var så god, svenska folk!

Om Almedalen faktiskt

Etiketter

Almedalen, media

Almedalsveckan på Gotland är sommarkollo för politiker och samhällsintresserade, likaväl som för PR-folk. Mina flöden blir alltså outhärdliga under denna vecka och personligen har jag besökt Almedalen en gång och känner att vi nog hädanefter skall hålla oss till att vara brevkompisar. Det hindrar inte att jag kan vilja skriva någon rad om den.

Att Almedalsveckan är sommarkollo märker man bland annat på att popularitetstävlingarna tar så stor plats. Det handlar mycket om vem som är hetast och snyggast. Men eftersom det faktiskt är en vecka med mer bredd än man kan tro skulle jag vilja se fler kategorier. Hör ni kvällstidningar och andra, nästa år kan ni till exempel utse:

* Dagens gräsrot. Vilken S-kvinna har tacklat ned flest personer och fått dem att ta emot en folder? Vilken folkrörelseungdom har skrikit mest i oskyldiga människors öron? Vilket ungdomsförbund har lyckats klämma in flest budskap på medlemmarnas kläder, knappar, mössor och hud?
* Dagens ABF-gubbe. Här vill vi möta mannen som lyckades förlänga seminariet ”Varför blir det inte alltid så bra som vi vill? Om mellanmjölksarkitekturens dilemma” med 25 minuter genom att på sju olika vis ställa frågor som egentligen var påståenden om förträffligheten hos en träpluggsteknik för mellanbjälklag som han utvecklade innan han gick i pension.
* Dagens mest obegripliga. Folk som ligger på marken i randiga tröjor? Bordelltält utan prostituerade? Ungdomar som verkar spik nyktra och allvarsamma men som ändå bär clownnäsor? Hyr in en vanlig människa och låt hen gå runt och försöka förstå de allt mer skruvade budskapen.
* Dagens ledsnaste. Blir det ett seminaium med fyra närvarande eller en krönikör utan panelförfrågningar? Kanske tevepersonen som ingen känner igen? Eller den stackars Visbybon som boxat sig fram till Kränku bara för att finna att munkteet är slut igen? Våga fånga upp sorgen mitt i den berusade livsglädje som är Almedalsveckan!

Efter att ha drömt att jag intog Visby i spetsen för en medeltidshär kommer jag nog förresten till Almedalen nästa år. Jag tar med mig en husarsabel och går runt och påpekar för alla som behöver det att det heter ‘seminarium’ och inte ‘seminarie‘.

Syndabekännelse för politiker

Etiketter

makt, media, politik

Hon har inte bloggat på månader och så blir det bara trams? Ja, så är det. Denna syndabekännelse är framtagen med anledning av Maria Arnholms upphöjelse och ty åtföljande bekännelse av mänsklig svaghet. Den bör framledes kunna användas av alla tillträdande statsråd.

”Jag bekänner inför er, heliga och rättfärdiga massmedia, att jag har syndat med tankar, ord och gärningar.
Jag har inte levt som det anstår en politiker, jag är icke ren som den vitaste snö.
Sök och ni skall finna svartjobb och böter, sexliv och sprit, privata dagis och lägenheter i stan.
Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i politikens bortvändhet från väljarna.
Hjälp mig att se och bryta med mina synder: Gör mig ren som den miljöpartist som föddes i går, oskyldig som talmannen och from som den riksdagsledamot som har endast några månader kvar till full pension.
Förlåt mig för Konstitutionsutskottets skull.”

Krönika: Prinsessa utan framtid

Etiketter

kungahuset, makt, monarki, politik, prinsessan Estelle, republik, samhälle

Bloggtröttheten på denna fronten är just nu monumental. De stackars läsarna får nöja sig med återvunnet material ett tag till. Veckans krönika, återfinns hos min ordinarie arbetsgivare här.

Nu när vi är mitt emellan födelse och dop går det måhända att tränga igenom det kungliga bruset. Låt oss tala om varför lilla prinsessan Estelle inte behöver ha ett namn värdigt en drottning.

Monarkin har starkt stöd i Sverige. Den som framför republikanska åsikter får räkna med att bli stämplad som en tråkmåns utan känsla för traditionen. Fast jag vet inte precis om vi bör låta romantiken stå i vägen för vår vilja att skapa ett rättvist och demokratiskt samhälle.

Monarkin vilar på tanken om blodets renhet och på föreställningen att prinsessan Estelle, genom de gener hon ärvt av sin kungliga mor, är unikt lämpad för att i framtiden vara statschef för vårt land. Andra ärftliga ämbeten är avskaffade, därför att de flesta av oss ändå vill ha någon slags tilltro till att samhället fungerar bättre om de som är bäst lämpade får sköta viktiga tjänster.

Men det spelar ingen roll, säger rojalisterna nu. Kungen eller drottningen har ingen makt och kungahuset gör bra PR för Sverige. Nja, till både det ena och det andra, säger jag. Visst har monarkens uttalande tyngd och visst har våra kungliga gjort politiska uttalanden, trots att konstitutionen säger att de inte skall göra det.

Sedan var det ju det här med bra PR för Sverige. Alltså, allvarligt talat: skall vi sälja landet? Det är ingen luciatävling det här, där det gäller att ha flest kompisar bland de andra staterna. När kreditbetyg skall sättas, handelsavtal spikas och människor välja var de vill satsa sitt arbete och kapital, då är det andra värden som gäller – riktiga saker, utan förgyllning.

Tiden och förnuftet talar emot drottning Estelle på Sveriges tron. Vårt behov av saga och drömmar får vi tillfredsställa på annat håll. Skall vi drömma kan vi drömma om den dag när alla nyfödda barn har samma chans att bli landets statschef.

För övrigt är jag republikan trots att det vore roligare att vara rojalist. Skall jag acceptera en kung eller drottning skall det vara någon som
1. kan dra ett svärd ur en sten.
2. kan hela folk med sina bara händer.
3. är driftig nog att köra kungahuset som ett privat, lönsamt företag.

Offer på maktens altare

Etiketter

kön, makt, politik, samhälle, transsexualism

Så kom beskedet att Kristdemokraterna åter igen lyckats blockera frågan om att avskaffa tvångssteriliseringen av transsexuella. I dag är lagen sådan att den som vill ha ett juridiskt könsbyte måste vara steril och alltså inte ha möjlighet att på något vis skaffa egna biologiska barn. Den som inte vill genomgå dessa operationer får automatiskt nej på en ansökan om att ändra sitt juridiska kön.

Tydligen är frågan oerhört komplicerad. För enkla själar som undertecknad är det enkelt: det är inte statens uppgift att bestämma över folkets fortplantningsorgan. Vi har prövat den vägen förr och den går bara i en, väldigt obehaglig riktning. Det finns liksom ingen naturlig gräns för när man ansat färdigt på folkstammen, utan det fortsätter gärna med fler grupper som genpoolen nog hade klarat sig bättre utan, och kanske de där konstiga också och de…

Det är oerhört cyniskt att på detta vis låta ett litet religiöst parti diktera villkoren för människor som på så många sätt redan är utsatta. Anledningen att Alliansen väljer denna väg är förstås simpel röstmaximering. De transsexuella och de som brinner för deras rättigheter bedöms vara färre än de konservativa och möjligen transfoba väljare som är KD:s kärnväljare. Och KD måste klara nästa val för att Alliansen skall hålla och få regera en mandatperiod till. Politiker som vill regera kan inte kosta på sig alltför många principer, antar jag. Rickard Söderberg skriver bra om saken här.

Sådant här gör mig illamående. Personligen vill jag avskaffa de könade personnumren, låta vuxet folk få heta som de vill och hålla statsmakten borta från operationssalar och underliv. Men jag är så förfärligt radikal.

Otäcka ord i advent: folkhälsa

Etiketter

hälsa, livsstil, politik, samhälle

Det blev visst en hel kalender med otäcka ord. En hel del personer har uttalat sig gillande om denna satsning, vilket gläder mig mycket. Tack allihop!
Givetvis har vi sparat den största chokladbiten till sist. Fast nu är det visserligen ingen chokladbit, utan mer raka motsatsen till en sådan.

folkhälsa
I ordet folkhälsa ryms ganska mycket obehaglighet, vill jag mena. Men låt oss börja framifrån. Folkhälsa förutsätter naturligtvis ett folk. En folkstam rentutav, som kan förädlas och förbättras. En genpool ur vilken icke önskvärda avarter kan rensas ut. En självklar enhet som över tid definieras i avelsmässiga termer. Det är Folket med stort F vi talar om. Individerna kan gå och kamma sig och komma tillbaka när de vill spela sin givna roll i det stora projekt som är Folket. Ja, ni ser ju vartåt det barkar hän nästan med en enda gång.
Hälsan är ett än mer omfattande begrepp än folket. I brist på mer sedvanlig religion i de sekulariserade västerländska samhällena upphöjs hälsan till en moralisk norm och skyldighet. Hälsa är ett välsignat tillstånd, men eftersom ingen nåd står att få för den självförverkligande moderna människan är det också ett tvingande, livslångt projekt. Hälsa är inte länge en gudomlig gåva, utan något som kan förtjänas med hårt slit. Gärna i gemenskap med andra som också sett ljuset. Mer än en gång har jag hört folk harmset berätta om någon som fått cancer ”fast han motionerar och inte röker!”
I dagligt påbudsspråk är det hälsan som får spela huvudrollen. Kanske tycker till och med de hälsovårdande myndigheterna att folkhälsa lite väl uppenbart för tankarna i en marscherande riktning. De enorma definitionsproblem som omgärdar begrepp som hälsa ignoreras samt och synnerligen när folkhälsostrateger och liknande tar itu med folkets dåliga vanor. Alla vet ju vad som är nyttigt! Och vad som är ett gott liv.
Folkhälsa är på många sätt en alldeles underbar blandning av de bästa idéerna från 1800-talet och vår egen tids mesta neuroser. Att vi har en särskild myndighet som sysslar med detta är något som tänkande människor kan fundera på under sömnlösa nätter. Ett folk, ett rike, ett folkhälsoinstitut – ett kollektivt projekt utan slut.

Så. 24 otäcka ord som ni kan bära med er till nästa år. Och i sann folkhälsoanda kommer här lite helgråd också: Ät och drick med måtta. Lev och älska utan måtta. God jul!

Otäcka ord i advent: liberal

Etiketter

liberalism, politik, samhälle

I vinterns urblöta mörker kan vi ägna oss åt ett ord som är som en blöt yllefilt: kall, sticksig och luktar våt hund.

liberal
Det är många som kallar sig liberala. Nästan alla i vissa frågor, faktiskt. Liberal har i de här sammanhangen inte så mycket att göra med den politiska liberalismens grundtankar om individens okränkbara frihet, den lilla staten och poängen med fria marknader. I stället betyder det ungefär snäll. Liberal fungerar på många sätt som en ersättning för det fina ordet lagom, som verkar ha kommit lite på dekis. Det blir då ett sätt att markera att man inte vill köra sina uppfattningar på folk, utan att de kan få göra lite som de vill, så länge de inte blir jobbiga.
Något mystiskt händer med liberal om man sätter på ett prefix, vilket som helst. Då blir det nämligen ett skällsord, som exempelvis nyliberal eller drogliberal. Det betyder då folk som är för friheter som jag personligen anser vara oviktiga eller farliga. I de här sammanhangen är liberal närmast liktydigt med ‘opassande lössläppt’.
Personer som tillhör partier med ordet liberal i partibeteckningen tillbringar all sin vakna tid med att försöka reda ut vem som är mest, tillräckligt eller felaktigt liberal.