Bäst-före-datum passerat

Etiketter

, , , , ,

Nästan varje dag dyker de gamla artiklarna upp i mitt flöde. Det är ofta bra texter som absolut förtjänar ett varv till i uppmärksamhetsljuset. Lika ofta är det mindre bra, men provokativa texter som man gärna hade sluppit se igen. Och alldeles för ofta är de som delar dem omedvetna om att texten har några eller många år på nacken.

Jag brukar visserligen påpeka för folk att de kunde vara mer observanta på datummärkningen som trots allt finns på de flesta artiklar, men samtidigt kan jag inte klandra dem för att de missar den. Datumet är ofta litet och står i något hörn eller en bit ifrån den egentliga texten. Jag vet också att vissa nyhetsförmedlare stökat runt med sin märkning så att den helt enkelt inte stämmer – vid en flytt från en webbservice till en annan kan till exempel alla gamla artiklar ha försetts med ett nytt datum. Och jag tycker ärligt talat att många medier inte tar sitt ansvar när det gäller arkiveringssystem av digitalt material.

Nyhets- och fackmedias förhållande till det digitala och till nätet kan inte precis kallas harmoniskt. Det är sju år sedan jag gick min journalistutbildning och flera av mina kursare ansåg då att man måste satsa på papperstidningen och att denna skulle komma att finnas kvar i många, många år. Jag gjorde mig impopulär genom att förutse papperstidningens snara död. Alltnog. Tidningarnas besvär med det digitala får som konsekvens att många satsningar på nätet sköts halvdant och mer bristande entusiasm. Det är inget konstigt med det. Internet har för många tidningnar blivit ett svart hål som man stoppar pengar i, utan att det någonsin kommer något tillbaka. (Diskussionen om varför tidningarna inte kan bli digitala tar vi en helt annan dag och i en mycket längre text va?) Det saknas både resurser och lust att göra bra grejor.

Vad tidningar och andra medier borde göra på nätet – om de nu hade resurser, tid och lust – är att skapa ett tydlig och lättbegripligt arkivsystem som sköter sig självt. Ett enkelt och pedagogiskt sätt vore att se till att texter som är äldre än ett år får en annan bakgrundsfärg och förses med en tydlig balk där ursprungligt publiceringsdatum, eventuella ändringsdatum och texten ARKIVERAD tydligt syns. Det torde inte vara så svårt att bygga in detta i publiceringssystemen med hjälp av taggar.

Att gamla texter får nytt liv och delas är inget problem i sig. Jag läser gärna Maciej Zarembas artiklar flera gånger, men läsningen blir så mycket bättre om jag också får kontexten. En text som är skriven 2009 har inte samma innebörd som en text som är skriven 2014, även om ämnet för texterna är detsamma. En debattartikel skriven av en minister läses på ett helt nytt sätt när ministern tvingats avgå.

Jag förmodar att det är fler än jag som funderar och/eller retar sig på det här. Om det finns något forskningsprojekt, utvecklingsprojekt eller något annat som jag borde ta del av så är tips om detta hemskt välkomna.

Den bästa bördan

Etiketter

, ,

”Bättre börda bär man ej på vägen än mycket mannavett” står det i Hávamál. Jag tänker ofta på det där, som den lärare i förskingringen jag är. Alldeles särskilt tänker jag på det när folk vill avskaffa läxor eller när lärare i offentligehten framför åsikter om att kunskap är mindre viktig.

Häromdagen när jag körde hem fick jag syn på ett litet flygplan. Det var helt litet, någon slags sportflygplan tänkte jag. Kanske ett Cessnaplan, funderade jag vidare, för Cessnaplan förekommer ofta i de gamla engelska deckare som jag gärna läser. Och när jag kom hem slog jag förstås upp Cessna och läste lite om det och nu kan jag fortfarande inte så mycket om sportflygplan, men lite mer om Cessna kan jag i alla fall. Och nästa gång jag ser ett sådant där litet plan så ser jag lite djupare.

Om jag nu hade varit intresserad av sportflygplan, så hade jag haft en annan upplevelse när jag såg flygplanet från första början. Min kunskap hade givit djup åt synbilden och kanske hade jag även då slagit upp något när jag kom hem och lärt mig ännu lite mer. Min egen kunskap räckte i alla fall till en fundering och en liten ytterligare lärdom. För så fungerar kunskap. Ju mer du vet, desto fler krokar finns i din hjärna till att hänga upp ytterligare kunskap på. Och det är därför jag blir så upprörd över att folk fortfarande tycks tro att man inte behöver kunna så mycket, för allt finns på nätet.

Ja, man kan hitta mycket kunskap på nätet. Det kan man i ett bibliotek också. Men för att göra det måste man ha kunskapen som föder frågorna och kunskapen som innebär att man vet var man skall leta. Kunskap måste byggas upp gradvis – det vet alla med den minsta lilla pedagogiska insikt. För den som kan lite är världen platt och tom. Jaha, där kommer ett flygplan – det blir inte mer än en observation och kanske en kort fundering.

Ny kunskap ersätter inte heller gammal. Mänsklighetens visdom är en kumulativ affär. Läsningens intåg innebar inte att förmågan att lyssna blev oväsentlig, den bara fick en annan roll och mindre relativ betydelse. Enkel tillgång till video och TEDx-föreläsningar eliminerar heller inte behovet av att kunna läsa. Olika slags kunskap och förmågor behöver existera parallellt, särskilt om vi skall kunna utveckla något eget tänkande och inte bara bli enkla konsumenter av färdigförpackad kunskap och kultur.

Vi kan aldrig veta vad vi behöver kunna i framtiden. Men jag kan lova att den som sitter på mycket av det som räknas som kunskap i dag, är bättre rustad för framtiden än den som inte får chansen att lära sig. Lite gammal, mossig kunskap har aldrig hindrat någon från att ta till sig ny, spännande sådan. Snarare tvärtom.

Fåglarne och deras namn

Etiketter

,

Svenskarna är ett djurintresserat folk och trots den enligt uppgift fullständigt ostoppbara, galopperande urbaniseringen lever många ännu nära naturen. Jag har dock lagt märke till att det när det kommer till fåglar, finns ett visst glapp mellan en liten grupp med fågelskådarambitioner och en stor grupp med lite mindre ambitioner. Det finns i den större gruppen en intressant folklig vokabulär som är väl värd att ta tillvara. Således: ”Några vanliga fåglar med sina folkliga benämningar. Ett utkast från de södra landsändarne”

örn – vråk

jättelik fågel, det måste ha varit en kungsörn – stor vråk

som någon sabla albatross – gråtrut

mås – alla upptänkliga sjöfågelarter med något vitt i fjäderdräkten

kråka – kråka, kaja, råka eller skata

en flock korpar – några råkor i ett träd

rälig, tjuvaktig skata – skata

gråsparvar – samtliga i landet förekommande småfågelarter

anka – anka, and, doppingar eller annat som ser knubbigt ut i vattnet

gåsajävel – gås av valfri art som just bajsat intill solfilten

trana – oftast en häger

stork – förvånansvärt ofta en häger det med

Hej då, journalistiken!

Etiketter

, , ,

I fredags gick jag hem som journalist och i morgon kommer jag tillbaka till kontoret som copywriter. För sju år sedan var jag överlycklig över att ha kommit in på journalistlinjen på Skurups folkhögskola. Jag tycker fortfarande att det är bland det bästa jag har gjort. Ändå tror jag det är en bra idé att jag och journalistiken är ifrån varandra ett tag.

Jag lämnar ju inte mediebranschen. Jag stannar till och med inom samma koncern. Men jag skall syssla med annat. Gå över till den mörka sidan, som folk brukar säga. Hittills har jag uppvisat en oroväckande faiblesse för yrken som är offentliga slagpåsar. ALLA har en åsikt om lärare och ALLA har en åsikt om journalistiken. Jag vet faktiskt inte vad folk tycker om en copywriter. Själv tycker jag det är ett våldsamt engelskt ord som inte gärna låter sig böjas i plural på ett snyggt vis. Men säkert är att det förs få Twitterdebatter om vad copywriting är och borde vara.

Jag tänker inte proklamera journalistikens död. Det är säkert någon annan som gör det innan veckan är slut ändå. Jag nöjer mig med att konstatera att jag under de här åren sett villkoren för vettig journalistik bli allt sämre, tvärs över hela branschen. Man kan visst det påstå att det funnits för mycket folk på dagstidningarnas redaktioner. Man kan säga att det inte finns ett självklart samband mellan resurser och resultat. Visst. Men när man jobbar rakt nere på golvet så att säga, då vet man vad som har förändrats och att det på många håll har blivit oerhört tufft.

Jag tror på journalistiken och i all synnerhet tror jag på lokaljournalistiken. Men affärsmodellerna gungar så pass att journalistiken mår väldigt illa.Det behövs tiotusen försök på nya varianter för att tjäna pengar och göra journalistik. Den avdelning jag nu jobbar på har siktet inställt på att göra de där försöken. På lokal nivå, tätt inpå företagen. Jag tycker att det skall bli väldigt roligt.

 

 

Svenskarna och deras bud

Etiketter

, , ,

Svenskarna äro sekulära och självständiga, men på samma gång oerhört kollektivt sinnade. De följa gärna påbud så länge dessa inte ha religiös koppling. De tro mera på vetenskapen än på Gud och mera på sig själva än på auktoriteter. De anse sig ha uppnått ett tillstånd av modernitet som inte kräva vidare utveckling. De följa i sin livsföring nedanstående bud, men erkänna dem icke som kanon.

1. Du skall inga gudar hava. Det finns ingen mål och mening med vår färd, men det är resan som är mödan värd. Helst till Thailand.
2. Du skall icke missbruka. Missbruk är allt, som inte av hälsovårdande myndigheter är klart definierat som hälsosamt. Den allmänna moralen skall icke låta den gå ostraffad, som missbrukar något, vad det vara må.
3. Tänk på pensionen, så att du helgar den. Allt i ditt liv bör vara en förberedelse för den välsignade pensionen. Arbeta heltid, placera dina penningar så att de ger största möjliga avkastning. Låt inget komma mellan dig och det verkliga livet som du först förtjänat efter ett långt arbetsliv av förberedelse.
4. Hedras av din fader och din moder och hedra dina egna barn på samma vis. Kräv även att alla andra hedrar din barn, så att lärare ger dem fina betyg utan att de behöver anstränga sig och alla visar dem omsorg och aldrig söker näpsa dem utan låter dem leva i full frihet, oavsett hur de beter sig.
5. Du skall icke dräpa. Men om du ändå skulle råka dräpa, så kan du säga att det bara var på skoj du satte en pistol mot hennes panna och tryckte av. Och om du huggit någon i ryggen med en kniv kan du säga att du inte trodde man dog av sådant.
6. Du skall icke begå äktenskapsbrott. Det betyder att äktenskapet är ett brott mot individens frihet.
7. Du skall icke behöva stjäla. Som medborgare i världens finaste land har du rätt till det mesta. Stjäler du till exempel en platteve så är det ju för att du relativt sett är berövad denna teve som någon annan äger.
8. Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa, utan i stället vinnlägga dig om att på sant transparent vis dokumentera och dela med dig av allt om alla dina människor. Den som inte vill publiceras på Facebook har något att dölja.
9. Du skall hava begärelse till din nästas hus och till allt som är hennes och som du vill ha. Ständig åtrå till nya ting är naturligt och förnöjsamhet med det egna mycket osunt.
10 Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru. Se punkt 6 och för övrigt: låt dig aldrig hindras av Jante – skaffa dig det du vill ha, så slipper du gå och begära.

Liten samtidsordlista

Etiketter

, , ,

För att inte bloggen alldeles skall lägga sig att dö av brist på omvårdnad blir det i dag en latmasklösning i form av en lista. Första belägget för stilgreppet ‘lista i stället för riktig text’ finns för övrigt på en lertavla från Indusflodens övre dalgång från omkring 2000 f Kr.

Samtiden är svår att förstå. Vissa ord är inte vad de synes vara. Jag förklarar:

kul grej: aktivitet vars konsekvenser man inte vill stå för. Kan användas som universalursäkt.

sticka ut: bete sig dumt i syfte att tilldra sig uppmärksamhet

hysteri: lätt uppståndelse

chock: förväntat fenomen som presenteras som oväntat

kvoteringshysteri: all form av rättvisa som hotar de egna privilegierna

viral: något som sprider sig snabbt som en smitta. Alltså en dålig sak.

spontan: ogenomtänkt

ta för sig: motsatsen till ‘ta hänsyn till’

orimligt: allt som avviker från den egna uppfattningen

transparens: att berätta allt om inget

reflektion: löst tyckande

analys: löst tyckande i långform

kritik: löst tyckande, inklusive mobbning

Usel service i svensk skola

Etiketter

, ,

Det var länge sedan jag skrev om skolan, men debattens vågor går som vanligt höga i denna fråga. Jag började fundera efter att ha läst Peter Wolodarskis text häromveckan och fick  för mig att plita ner lite personligt om det yrke som just nu inte är mitt, men ändå är det. Lärare är inte ett yrke man på riktigt lämnar, tror jag. De pedagogiska ränderna går inte ur. Nå.

Jag tog examen som lärare 1996. Efter fyra och ett halvt år på lärarhögskolan i Malmö och på Lunds universitet hade jag full behörighet i alla fyra SO-ämnena. Efter ytterligare lite historiestudier fick jag mitt första jobb, som lärare i årskurs 6-9 på Krocksbäcksskolan i Malmö. Detta var 1998 och min ingångslön var 14 500 kronor.

Jovisst, det är ett tag sedan. Och lärare har nog aldrig hört till de högst betalda akademikerna. Kompisar som hade pluggat ekonomi, juridik eller tekniska ämnen fick en lite annan start, kan vi väl säga. Vad som var värre än den ändå förhållandevis låga lönen var folks inställning till mig och mitt yrke.
”Kunde du inte hitta på något bättre?” Jo, men alltså, jag vill jobba med detta. Jag tycker det är ett väldigt viktigt arbete.
”Lärare? Kom du inte in på något annat?” Jag kom knappt in på lärarlinjen, skall jag be att få tala om. Jag hade betygssnitt 4,2 av max 5 i det gamla systemet och det räckte knappt till. Så jag tyckte ju att det var roligt att jag kom in.
”Det är väl inte så jobbigt att bli lärare? Ni behöver ju inte kunna så mycket.” Nähä. Fast jag har 20 poäng (gamla systemet) i vardera geografi och religion och 40 poäng vardera i historia och samhällskunskap (vilket plockades ihop av nationalekonomi, statsvetenskap och sociologi). Plus alla de pedagogiska ämnena. Och jag tycker nog att jag har glädje av mina kunskaper och behöver dem i jobbet. Fyra och ett halvt års universitetsstudier.

Men vad vet jag? Jag blev snabbt varse att läraryrket är något som alla utom lärarna vet hur det skall skötas. Det ligger i sakens natur att alla har åsikter om skolan. Den är – och skall vara – en angelägenhet för alla. Men någonstans på vägen har respekten för skolan och för de som jobbar i den försvunnit. Lärare och rektorer har inte längre någon given auktoritet. De har förvandlats till servicefunktioner. Föräldrarna har blivit kunder och kravställare – skolan har att leverera viss mängd kunskap, installerad i barnen på effektivast möjliga vis.

Och det går faktiskt inte att säga att där, där gick det fel. Var det kommunaliseringen eller var det friskolereformen eller var det Lgr80 eller var det flummet som tog över Lärarhögskolan eller vad var det? Som vanligt i verkligheten vävs faktorer in i varandra, påverkar varandra och förstärker varandra. Men oavsett vad, så står vi här i början av ett nytt millennium med en svensk skola som inte fungerar som den skall, trots alla tusentals duktiga pedagoger som kämpar varje dag för barnens skull.

Jag är dålig på att komma med snärtigt formulerade lösningar nu för tiden. Visst behöver lärarlönerna höjas. Visst behöver yrkesuppdraget renodlas. Visst behövs mer ordning och reda i skolan. Men enbart en eller två av dessa saker hjälper inte. När det gäller grundskolan så behövs det nog snarare en bred och ordentlig och helst också snabb utredning, som jobbar fram ett omfattande reformpaket. Det behövs en bred politisk enighet och en garanti för att valresultat inte kommer att påverka skolan. För visst behöver skolan vara i fred, men man kan inte först ägna åratal åt att pilla sönder en sak och sedan bara lämna den på golvet och förvänta sig att den skall laga sig självt.

Veckomatsedel bara

Etiketter

, ,

I dag blir det väldigt kort matsedel, för det finns just nu tiotusen saker att hinna med i livet. Hoppas också kunna leverera något mer blogginlägg senare i dag eller i morgon, om helt andra saker än mat.

måndag
Hemlagad pizza. Vi har någon att fira denna dag, så därför blir det lite annorlunda mot en vanlig måndag.

tisdag
Sötsur kycklingwok med ris. Vi kör med färdig sötsur sås och frysta grönsaker, så blir det smidigt en stressig tisdag.

onsdag
Ugnsgrönsaker med solroskärnor och fetaostsås. Potatis, lök, morötter, palsternacka, paprika – ja, lite vad man hittar och så in i ugnen med olivolja och salt. Mosa lite fetaost i grekisk yoghurt.

torsdag
Pasta med ost- och skinksås. Vanlig vit sås med iklippt skinka och iriven ost. Troligen lite uppskurna råa grönsaker till också.

fredag
Varmrökt lax med fryst färskpotatis (ja, vi är desperata!) och ärtsallad med machésallat och lök.

Veckomatsedel av glömd sort

Etiketter

, ,

Ja ja, påskgodiset har slagit sig på hjärnan kanske. Här kommer i alla fall en försenad veckomatsedel då. Jag tänkte fortsätta någon månad till med detta, sedan får vi se.

måndag/annandag påsk
Ugnsstekt kyckling med äpple. Potatismos och gräddig sås med calvados och timjan. Blandad grönsallad med gurka. Inte precis en vanlig måndagsmiddag, utan mer sista påskdagen. Själv kan jag inte med att laga till hela kycklingar för de ser så oerhört döda ut, så det är tur att maken är mer rationell.

tisdag
Gratinerat potatismos och vegetariska filéer av färdig, djupfryst sort. Gårdagens potatismos rörs ut med lite mer mjölk och ett ägg samt ganska mycket färsk timjan och läggs i en ring i en smord form. I mitten kan man piffa till det lite med en skivad lök och en näve syltad paprika med lite olja och på slutet kan man strö över lite cheddarost. Det här blir en rätt i sig själv egentligen.

onsdag
Pasta och tomatsås, färsbiffar med fetaost (från frysen). När man kommer hem och är arg kan det ibland vara behagligt att hacka lite lök och vitlök, fräsa det i olja, slå på krossade tomater och låta det puttra och sprida väldoft i huset.

torsdag
Bakad potatis och kräftröra med ägg och dill. Bakad potatis kräver att man kommer hem i något så när god tid, vilket vi gör vissa dagar. Är det mera brått kan man köra dem i micron och sedan i ugnen en stund på slutet, men det blir inte lika gott som om de får hållas i fred i ugnen tills skalen börjar svartna. Man kan också testa med mindre potatisar, alltså leta i bingen med vanlig mjölig potatis efter lämpliga. Många speciella bakpotatisar är ändå inte så kul i smaken och de är ofta träiga i mitten.

fredag
Ugnsfalu med äpple, lök och senap, pasta. Vafalls, falukorv på en fredag? Jo. Husmodern skall ut och vara kulturell och den stackars hårt styrda familjen tar varje tillfälle i akt att äta falukorv. Så därför.

Veckomatsedel med ledig variation

Etiketter

, , ,

Jaha, vi fortsätter väl med veckomatsedlarna då. Nu är det så att bloggens familj har påsklov denna vecka, så därför är maten inte vardagsanpassad utan ledighetsanpassad. Eftersom vi tillhör kategorin som nästan jobbar mer när vi är lediga än när vi jobbar, så gör vi helst en matsedel i alla fall. Sannolikheten att vi inte följer den är dock högre. Maten får ta mer tid och det blir inte så mycket ur frysen.

måndag
Nypotatis (vi bet huvudet av samvetet och köpte importerad, ja), löksill och varmrökt lax från den fantastiska fiskbilen ”Kalles fisk” som varje torsdag angör Röstånga.

tisdag
Grekiska färsbiffar med oliver och feta i, citronvänd ugnspotatis (man blandar lite pressad citron i olivoljan som man snurrar dem i före ugnsstekningen och dryper över lite när de är klara) och tzatziki (som man gärna kan komma ihåg att göra basen till dagen innan så vitlöken hinner kicka in då).

onsdag
Tandoorilax med basmatiris med paprika, sallad på gröna ärtor, gurka och dill. Vi blandar crème fraîche med tandoorikrydda och brer över laxen och bakar i ugnen. Riset steker vi på i lite smör och lite olja och kokar sedan med kardemummakapslar och spiskummin men inget salt.

skärtorsdag
Mamma och pappa, spoiler alert! Vill ni inte veta vad ni får till middag, hoppa över denna del.
Kycklingfilé med täcke av ajvar, crème fraîche och ost, klyftpotatis och gröna bönor med lök och apelsin. Påsktårta av något slag står också på menyn.

långfredag
…är vi bortbjudna, men i gengäld kan jag väl berätta att vi planerar att ugnssteka en hel kalkon med äpplen i på påskafton och kanske ha hasselbackspotatis och någon sås med calvados eller så till det.