Etiketter

,

I går dog poeten och Nobelpristagaren Tomas Tranströmer och plötsligt fylldes mina sociala flöden av lyrik. Jag har själv inte börjat läsa Tranströmer förrän på senare år och valde därför att låta min lilla hashtag #lyrikfredag på Twitter bli tyst för att hedra den döde, men det var ljuvligt att se luften fyllas av poesi.

Tranströmers lyrik fanns så nära för så många, var så närvarande i deras tankar och minnen att alla dessa underbara ord kunde plockas fram på några minuter. Det var uppenbart att de flesta inte hade gått och tittat efter i någon diktbok, utan det var de mest personliga minnena av Tranströmers diktning som man delade med sig av och det var fantastiskt vackert att se.

Jag låter Tranströmer själv avsluta. Han gör det bättre än jag.

Storm
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.

Advertisements