Etiketter

,

Almedalsveckan på Gotland är sommarkollo för politiker och samhällsintresserade, likaväl som för PR-folk. Mina flöden blir alltså outhärdliga under denna vecka och personligen har jag besökt Almedalen en gång och känner att vi nog hädanefter skall hålla oss till att vara brevkompisar. Det hindrar inte att jag kan vilja skriva någon rad om den.

Att Almedalsveckan är sommarkollo märker man bland annat på att popularitetstävlingarna tar så stor plats. Det handlar mycket om vem som är hetast och snyggast. Men eftersom det faktiskt är en vecka med mer bredd än man kan tro skulle jag vilja se fler kategorier. Hör ni kvällstidningar och andra, nästa år kan ni till exempel utse:

* Dagens gräsrot. Vilken S-kvinna har tacklat ned flest personer och fått dem att ta emot en folder? Vilken folkrörelseungdom har skrikit mest i oskyldiga människors öron? Vilket ungdomsförbund har lyckats klämma in flest budskap på medlemmarnas kläder, knappar, mössor och hud?
* Dagens ABF-gubbe. Här vill vi möta mannen som lyckades förlänga seminariet ”Varför blir det inte alltid så bra som vi vill? Om mellanmjölksarkitekturens dilemma” med 25 minuter genom att på sju olika vis ställa frågor som egentligen var påståenden om förträffligheten hos en träpluggsteknik för mellanbjälklag som han utvecklade innan han gick i pension.
* Dagens mest obegripliga. Folk som ligger på marken i randiga tröjor? Bordelltält utan prostituerade? Ungdomar som verkar spik nyktra och allvarsamma men som ändå bär clownnäsor? Hyr in en vanlig människa och låt hen gå runt och försöka förstå de allt mer skruvade budskapen.
* Dagens ledsnaste. Blir det ett seminaium med fyra närvarande eller en krönikör utan panelförfrågningar? Kanske tevepersonen som ingen känner igen? Eller den stackars Visbybon som boxat sig fram till Kränku bara för att finna att munkteet är slut igen? Våga fånga upp sorgen mitt i den berusade livsglädje som är Almedalsveckan!

Efter att ha drömt att jag intog Visby i spetsen för en medeltidshär kommer jag nog förresten till Almedalen nästa år. Jag tar med mig en husarsabel och går runt och påpekar för alla som behöver det att det heter ‘seminarium’ och inte ‘seminarie‘.

Annonser