Etiketter

, ,

När diskussioner på Twitter får pulsen att öka så man fruktar att hjärtat skall tränga ut genom näsborrarna, då kan det måhända vara tid att sansa sig lite och skriva lite längre saker i stället. Låt oss tumla runt som fjärilar i vårskymningen i stället för att stinga som arga bin, okej?

Låt oss tala om en bok. Dottern kom hem med Tuffa sporter: kanot. Det är ett fascinerande verk, som med hjälp av pedagogiska texter och glada foton lär ut hur man paddlar kanot av olika modeller. Jag älskar sådana här böcker. För det enda sättet att lära sig paddla kanot är förstås att sätta sig i en kanot och försöka. Om man samtidigt tittar efter i Tuffa sporter: kanot hur det skall gå till, så ökar nog snarast risken för att slå runt.

Ändå finns boken. Man kan se det som ett cyniskt försök att tjäna pengar på skolor och bibliotek som köper in Tuffa sporter: kanot i en from förhoppning om att den skall intressera Tuffa pojkar: stökiga. Men man kan också se den som ett uttryck för människans ständiga vilja att utforska sin omvärld med alla sina sinnen.

Tänk er att skriva texter till Tuffa sporter: kanot. Små visdomsord som ”Paddla aldrig ensam. Erfarna kanotister har en enkel regel: Färre än tre är alltid fel.” blandas med instruktioner av typen ”Kanten som är uppströms måste hållas över vattnet och det gör man genom att luta ned den kant som är nedströms.” (Tyngden på DALskidan, va?) Det är en poesi som gläder en subredditfjärils nu något lättade hjärta.

Advertisements