Etiketter

, , ,

Ja ja, det är lite stilla här i dagarna. Vi får väl skylla på att jag faktiskt skriver hela dagarna för brödfödan. Och med en snygg radioövergång tar vi oss över till den lösning som skall garantera åtminstone ett inlägg i veckan på härvarande blogg. Jag gör som andra välkända krönikörer och bloggare (hrm) och återpublicerar veckans krönika, som återfinns hos min ordinarie arbetsgivare Lokaltidningen här.

Gamla allt yngre
När statsministern Fredrik Reinfeldt i förra veckan dristade sig till att lyfta frågan om en ändrad pensionsålder blev det förstås ett väldigt liv. ”Skall man jobba tills man stupar?!” undrade vänsterkanten. ”Det är viktigare att få ungdomar i arbete!” larmade en del på högerkanten. Men snälla rara, tänkte jag.

Medellivslängden har ökat rejält sedan folkpensionen infördes 1913. Då sattes pensionsåldern till 67 år, medan medellivslängden var under 60. I dag ligger en kvinnas medellivslängd i Sverige på omkring 83 år, medan mannens är cirka 79. Många är också ganska friska långt upp i åren. Omständigheterna har alltså förändrats – då måste vi väl också kunna diskutera om systemen skall förändras igen?

Det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att upprätthålla den standard vi vant oss vid om gruppen 30-65 skall försörja stora grupper både bland de yngre och bland de äldre. Man kan naturligtvis förespråka en annan livsstil med mindre konsumtion och lägre arbetstakt, men man kan knappast låtsas som om det regnar. Det är krångligt det där med pensioner.

Pensionerna vilar nämligen på framtidens ekonomi. Oavsett hur duktiga vi är med eget sparande och pillande med våra små fondandelar, så måste det vara snurr på ekonomin i sin helhet. Pengar växer som bekant inte av sig själva.

Att vara under 40 år och skriva att man tycker höjd pensionsålder kunde vara en god idé är förstås lite som att uttala sig om barn när man inga sådana har. Vänta bara tills du själv är 65 och så vidare. Men låt mig då vara lite radikal: vad sägs om att försöka styra upp arbetslivet så vi inte är fysiskt eller mentalt slut när vi är 65?

Mängden arbete i samhället är nämligen inte en ändlig resurs som skall fördelas så rättvist som möjligt. Hur arbetsintensiv produktionen är eller behöver vara styrs av många olika faktorer. Det är stora frågor, visst. Men det är väl ändå det politik skall handla om – inte bara hur många kronor barnbidraget skall höjas eller sänkas med?

För övrigt börjar jag bli allergisk mot slentrianpolitik där alla tycker det de tycker. På listan just nu har jag:
1. Skaffa tålamod
2. Minska mängden politiker i Twitterflödet
3. Se över pensionssparandet

 

Annonser