Etiketter

, , ,

Det finns en slags drivande masochism i mediebranschen som enklast kan uttryckas som att ifall det finns en möjlighet att för sig självt ytterligare försämra ett dåligt läge, så kommer något mediehus att göra det. Jag kom till att tänka på det där när Expressen nu centraliserar sin redigering, det vill säga flyttar den till Stockholm. Tanken är väl den gamla vanliga: om man samlar alla redigerare på ett ställe så kan man kanske ha någon färre anställd eftersom ställtiden kan minskas. Antar jag.

Och det är klart att man kan rita ihop alla tidningar i Stockholm. Även Kvällsposten som skall säljas i Skåne. Fast risken för tokigheter ökar förstås. Det kan faktiskt räcka att redigeraren sitter i nästa kommun för att det skall bli fel på ortnamn, vet jag av egen erfarenhet. Men det är väl inte så noga. Och det är så bekvämt att ha alla anställda på ett ställe. I Stockholm. De kan ju åka ut om det skulle hända något. Det går tåg till Malmö och Göteborg. Och det gör väl inget om alla enkäter görs på samma kvadratkilometer i Stockholms innerstad. Folk som folk, liksom. Andreas Ekström myntade i dag uttrycket ”intesånogaismen” som väl sammanfattar vad det handlar om.

Det är klart att man alltid måste göra avvägningar. Varje liten håla kan inte ha en egen lokalredaktion, inte om lokalredaktören skall leva på något annat än egenodlad potatis. Ibland är det smart att sätta ihop två likadana avdelningar. Men centraliseringen i mediebranschen håller i vissa fall på att drivas bortom sans och vett, det är min enkla lantismening.

Samtidigt som alla tycks rörande överens om att det är det lokala, det nära, den tydliga rösten, den engagerade lokaltidningen som har framtiden för sig, så går utvecklingen i många mediehus åt rakt motsatt håll. Jag tittar på utannonserade mediejobb och finner att 80 procent finns i Stockholm. Omkring sju miljoner av landets invånare bor i och för sig inte i Stockholm, men det tycks inte bekymra till exempel kvällstidningarna, som ändå är de som har tydligast aspirationer på att vara rikstäckande.

Jamen ekonomin – krisen som håller på att ta död på alla tidningar då? Visst. Men effektivisering är inte nödvändigtvis lika med centralisering. Någon mängd anställda kommer ändå att krävas, oavsett var de skall ställa ned sin laptop och sin temugg. Jag förstår helt enkelt inte varför mediehusen är så intresserade av att skapa en perfekt konkurrenssituation – det vill säga det läge som mina lärare i nationalekonomi talade länge om: där alla produkter är så lika varandra att konsumenterna väljer i sanning fritt och där lägst pris vinner. Det är nämligen generellt sett ett läge som smarta producenter försöker ta sig ur, genom att exempelvis söka skapa varumärkeslojalitet och göra reklam som framhäver det unika hos produkten. Eftersom en effekt av fri konkurrens är att de dyrare företagen slås ut.

Nåja. Här sitter jag och envisas med det lokalas värde, när nationen brinner för de stora frågorna. Frågan om ombyggnaden av Slussen i Stockholm har nämligen ”lämnat lokalpolitiken och blivit en riksfråga om vår demokrati”. Bäva månde vi alla.

Annonser