Etiketter

, , , , ,

Det är kris i mediebranschen. Det har ni märkt, ja. Men egentligen är det förstås inte alls en begränsad branschkris och det har ni säkert också kommit fram till vid det här laget. Nätet och digitaliseringen ställer om både ekonomin och resten av samhället och det kapitalistiska paradigmet far runt som en stressad darrål. Men hur det är, så är det kris i mediebranschen och redaktionerna krymper och på andra sidan Atlanten dör tidningar redan undan. Mediehusen förefaller inte klara att flytta sin intäktsmodell till nätet, ej heller att skapa en ny. Det förundrar mig ofta att folk inte verkar begripa att detta möjligen kan leda till andra konsekvenser än att ett antal journalister blir arbetslösa.

Eftersom jag är lokalredaktör ägnar jag en och annan tanke åt kommunala frågor under arbetsveckan. Hur de kommunala förvaltningarna och politikerna kommunicerar intresserar mig mycket. Och jag ser stora och nödvändiga förändringar vara på gång. Kommunerna står för många människor för den närmaste politiska makten och också för den tydligaste myndighetsutövningen i vardagen. Det är oerhört viktigt att kommunen talar mycket, ofta och begripligt med sina invånare.

Kommunala politiker är ofta inte så glada i media. De är ibland lite rädda för och allt som oftast irriterade på de där tjatiga lokalreportrarna som nödvändigtvis skall ha en kommentar till förändringarna i soptaxorna just klockan fem i tolv en torsdag när man är bjuden på lunch på gästis. Det kan då vara lite svårt att se nyttan med lokalpressen.

I dessa tider av mediebranschens kris talas det mycket om hur vi i framtiden skall säkra den granskande journalistiken. Och fatta mig rätt här, för jag tycker att det är illande viktigt. Men god journalistik är inte bara granskning, utan där ingår till exempel också en stor del upplysande arbete. Jag vill till och med påstå att den delen utgör kärnan i just lokaljournalistiken. Som den käre journalistfadren brukar säga: är det ett hål i gatan så skall det stå i lokaltidningen varför det är det, samt gärna också vem som gräver och när det kan tänkas vara klart. Nå, men den här biten har tagit oerhört mycket stryk i den senaste tidens hårda rationaliseringar på redaktionerna.

En duglig lokalredaktör skall kunna sitta sig igenom ett helt kommunfullmäktige och se ut som om hon sover, men ändå kunna extrahera de viktiga nyheterna ur det ymniga flödet av politikerprat. Förut gick det också till så: med hjälp av fullmäktigebesök, postgenomgång och läsande av handlingar producerade lokalpressen ett antal artiklar som förmedlade de viktigaste kommunala händelserna till den majoritet vuxna kommuninvånare som åtminstone till någon del läste sin morgontidning. Kommunens politiska och förvaltningsanställda företrädare kanske inte alltid var nöjda med vinklingen eller urvalet, men de kunde åtminstone vara tämligen säkra på att någon slags information om kommunens verksamhet nådde kommuninvånarna.

I dag ser det annorlunda ut. Många kommuner saknar helt fysiskt närvarande lokaltidningar, eftersom lokalredaktioner läggs ned på löpande band. Postgenomgång, diarieluskning och mötessittande är starkt nedskuret i effektivitetens namn. Det blir allt mer av vad jag vill kalla ”generiska nyheter” alltså generella nyheter som utifrån statistik eller någon rapport behängs med en lokal vinkel. Kommunerna kan inte längre lita på att det kommer en enda lokaljournalist när de bjuder in till pressträffar om exempelvis årets budget.

Många kommuner har lite yrvaket insett att man nog måste ta tag i sitt kommunikationsarbete på en ny bog. Osäkerheten är påtaglig och det är inte så märkvärdigt, för det blir allt svårare att veta var folk egentligen är med sin uppmärksamhet. Skall kommunen finnas på Facebook, twittra eller förstärka sin egen sajt? Kan ett intensivt PR-arbete ge resultat i de massmedier som ännu står på benen? Skall man posta egna utskick till alla hushåll i kommunen? Och hur mycket behöver man egentligen kommunicera?

Frågorna är många och flera kommuner arbetar redan aktivt och energiskt för att exempelvis förstärka sin närvaro i sociala medier, fånga upp medborgarnas förslag och tankar och effektivisera kommunikationen genom att utnyttja de digitala möjligheterna. Generellt sett kommer framtiden att handla mycket mer om direktkommunikation med kommuninvånare och andra, och mycket mindre om medieträning och pressreleaser. Skulle jag tippa.

Annonser