Etiketter

, , ,

Väderprat – vi undkommer det inte om vi vill räknas som civiliserade medborgare. I affären och på busshållplatsen och i skolans kapprum utbyter vi tankar om vädret. Det är standardsocialvaluta i stora delar av världen. I Sverige bär många människor också omkring på ett väderintresse som sträcker sig långt utöver banala observationer om temperatur och nederbörd i ögonblicket. Minst en gång i veckan hamnar man i meningsutbyte med folk om ifall svenska, norska eller danska väderlekstjänsten gör bästa jobbet.

Trots ovanstående så tycker jag inte att man behöver twittra om väder. Twitter skall ju liksom vara den spirituella konversationen och de fyndiga aforismernas högborg – där kan vi väl höja oss över enkla vädertweet? Så tycker jag, men så tycker inte Martin Palacios (@palace), som i ett anfall av vad jag antar är någon slags socialmedial experimentslusta börjat köra ut följande tweet: ‘oj vad det regnar’ ungefär en gång om dagen. [Uppdatering: Martin påpekar att regntwittrandet inte är slumpmässigt, utan att tweeten är knuten till väderdata och alltså åker ut när det faktiskt regnar.] Eftersom jag har legendariskt svårt att hålla näbbet, påpekade jag onödigheten i detta förfarande. Jag tyckte dessutom att Martin kunde ta och bevisa sin tes om att väder alltid engagerar genom att visa mig tre reaktioner på sin regntweet under en vecka.

Vi nöjer oss med att konstatera att det inte tog precis just en vecka utan mer typ två dagar. Och så hade jag kanske i hastigheten lovat att blogga lite om det skulle visa sig att jag hade fel. Vi behöver inte gå mer in på detaljer, utan nu talar vi lite mera om vädret i stället.

Ibland funderar jag på om väderpratet har ökat i takt med att Sverige har blivit allt mer sekulariserat. När vi talar om väder har ju även ateister möjlighet att landa i slutsatsen att det finns makter som är större än den lilla människan och som ingen av oss rår på. Vädret i all sin föränderlighet och oförutsägbarhet blir någon slags konstant  i världsbilden, en symbol för den obegriplighet som tidigare samlades under gudomliga tolkningskategorier. När vädret kopplas till klimathot, översvämningar och stormar blir den religiösa symboliken än mer uppenbar.

I takt med att de sociala medierna används av allt större grupper och på allt fler sätt, ökar givetvis behovet av socialt småprat för att få dem att fungera. Jag backade lite i mina flöden och upptäckte (naturligtvis) en massa väderobservationer och meningsutbyten om väder. Vädret utgör neutral konversationsmark och spelar som sådan en viktig roll i kanaler där vi är osäkra på vem vi talar med och hur den personen kan tänkas reagera.

Det finns mycket mer att säga om vädret och om dess förhållande till våra sociala behov. Nu tänker jag dock gå ut och samla in lite saker från trädgården, för oj, vad det regnar!

Advertisements