Etiketter

, ,

Det är hårda tider för kommentarsfälten på nyhetssajterna. Expressen, Aftonbladet och DN avskaffar alla möjligheten till att kommentera anonymt och väljer lite olika lösningar, från förhandsmoderering till Facebook-login. Och det är väl begripligt. Jag har länge tyckt att något måste göras åt sörjan som gör att man hastigt blundar när man kommer till slutet av en artikel på nätet. Ändå kan jag inte hylla det här. Det blir bara ännu en signal till läsarna om att de är okontrollerbara idioter.

Dessutom stör mig retoriken. Visserligen har ingen rätt att bli publicerad på valfri arena och att inte få kommentera hur man vill hos Expressen är inte detsamma som censur. Men vem skall tillhandahålla arenorna för folks röster? Gärna yttrandefrihet, fast kanske inte precis just här… Om journalistiken vill fortsätta att samla människorna måste den bedrivas på torget – och där är det traditionellt sett lite stökigare än inne i salongerna. 

Sedan är det ju det här med att bli lyssnad på. Jag tillhör medelklassen, jag är vit och infödd och hetero och journalist och har en egen blogg. Ändå upplever jag tämligen ofta att det är stört omöjligt att nå fram i exempelvis diskussioner om journalistrollen på nätet. Jag jobbar på gratistidning i landsorten och det är väl kanske inte så att jag alltid upplever att kollegorna på storstadstidningar och public service är jätteintresserade av det perspektivet. Och alla människor behöver bli hörda. Om ens arena är Aftonbladets kommentarsfält och det försvinner – nå, men låt oss säga att frustrationen inte precis blir mindre då.

Jag har funderat rätt mycket på det här och delvis ändrat uppfattning. Tidigare har jag nog snarare tyckt att det är helt rätt att ta bort anonyma kommentarer från nyhetssajterna. Jag tycker fortfarande att det är fel att en liten grupp aggressiva människor med extrema åsikter dominerar dessa arenor, så att den genomsnittlige läsaren med eventuellt värdefulla bidrag inte skulle drömma om att skriva något där. Men lösningen är kanske ändå inte att stänga och tvinga fram identifikation. 

Någonstans måste man fråga sig vad kommentarsfälten skall vara till. Skall de driva trafik till sajterna? Skall de upprätthålla journalistikens demokratiska alibi? Eller skall de fungera som kontaktyta, som en plats för samtal mellan journalist och läsare och mellan läsare och läsare? För om det är det sistnämnda – oj, oj, då får vi börja om från början med det här. Och inte vet jag hur vi skall tråckla in en lyssnade, prövande, öppen journalistik i en panikslagen, lönsamhetsjagande narcissistisk bransch. Men det kan ni ju diskutera i kommentarsfältet här nedan!

Annonser