Etiketter

, , , , , ,

Det bubblar på nätet. Men håller vi alla på att fastna i bubblor, hårda små sfärer som hindrar oss från att ser mer av verkligheten än våra egna val och preferenser? Nätoptimisten Joakim Jardenberg vill pricka hål, både på de tänkta bubblorna och på oron för dem. Även om jag håller med Jocke i stort, så vill jag gärna lägga till ett par infallsvinklar, fast ni måste läsa hans text först här.

Min första vinkel handlar om folk. För även om jag inte tror på en digital klyfta – jag har aldrig lyckats räkna ut var den skulle tänkas finnas – så tror jag inte heller att alla har samma skimrande möjligheter, ens i vår digitala framtid. För den som ser sina egna bubblor blir de just det: skimrande små saker som man ganska lätt blåser iväg eller prickar hål på. Men om man inte ens vet om att man är i en bubbla då?

Det finns gamla charmiga illustrationer av vår värld, där allting tycks vila i en inneslutande glassfär. Ingenting bortom denna sfär är åtkomligt för människan. För de som inte vet om att Google anpassar dina sökresultat eller som inte är medvetna om Facebooks ständiga skruvande på de sociala algoritmerna kan bubblan lätt bli en sådan sfär – ett hårt skal, skapat av andras idéer om vad ditt liv borde vara. Botemedlet är kanske något som Jocke gärna förespråkar: nämligen mer transparens.

Jag skulle gärna se både Google och Facebook vara mer öppna med vad de gör och hur. Öppna så att de når många alltså, för nu hör jag redan i andanom mina nättalibaner till vänner hojta om utvecklingsbloggar och techsajter, men folk läser inte där, förstår ni.

Och åtminstone det ena av mina exempelföretag är ju mycket för det där med ”the greater good” så de kanske kan göra sådana insatser endast av sitt hjärtas godhet. Annars kan jag berätta att det är en bra idé rent affärsmässigt att vara pedagogisk på folk och berätta vad man håller på med, eftersom vi är så funtade att vi gärna anpassar oss. Folk som får veta att tjänster bygger på deras egna val, blir ännu mer benägna att hjälpa till, vilket också Jocke påpekar i sin text. Så okej för filter, menar jag, om man vet att de finns och ungefär hur de funkar och om man faktiskt får ha inflytande över dem.

‘Confirmation bias’ är en stark kraft. Vi söker i huvudsak efter och tar till oss information som bekräftar det vi redan tror oss veta och det vi vill tro att vi tror. Och det är min andra vinkel: våra möjligheter att förstärka våra egna fördomar har paradoxalt nog aldrig varit så stora som nu. Tekniken inte så mycket förändrar vår mänskliga natur som förstärker den. För med hela internet för våra fötter kan vi tack vare alla filtrerande verktyg ändå välja en anpassad verklighet, en nätklon som bekräftar vår egen världsbild mer och mer. Visst kan vi lätt vidga våra vyer också – frågan är om det är det valet vi verkligen gör?

Och frågan är vad som händer med demokratin, om vi mer och mer lever i olika verkligheter? På sätt och vis har vi gjort det förut också, men fördelen med de bespottade massmedierna är att alla som tar del av dem får lite ditt och lite datt. Den som skummar sin morgontidning får i alla fall en sniff av nyheter från sektorer som inte alls intresserar egentligen, men det är få av oss som medvetet bygger våra flöden så att de också innefattar exempelvis speedway och börsekonomi, eller vad det nu är vi brukar studsa rätt snabbt förbi i tidningen. Det är definitivt en diskussion vi måste föra. Problemet är kanske inte att filtren är ”för bra” utan hur vi väljer att använda dem. För visst har vi all världens möjligheter.

Annonser