Etiketter

, , , , , , ,

De sju dödssynderna har alltid tilldragit sig mera intresse än kardinaldygderna. Strängt taget säger detta en hel del om mänskligheten.

Efter att ha översatt Gina Masullo Chens text om de sju dödssynder som journalister kan begå i sociala medier (översättningen finns på Mindpark och originalet finns här), kände jag ändå att vi kanske skulle vända på perspektivet och ta det ur en positiv synvinkel. Så låt oss utgå ifrån romersk-katolska kyrkans fyra kardinaldygder och fundera lite på ‘du skall’ i stället för på ‘du skall inte’ i sociala medier. Lite mer allmängiltigt, men fortfarande ur min egen mediefixerade synvinkel.

De fyra kardinaldygderna är klokhet, rättvisa, uthållighet och måttlighet. Dessa fyra värdsliga dygder kompletteras i läran av de teologiska dygderna tro, hopp och kärlek. Resonemanget har sin bas i grekisk-romersk filosofi, där dygd var ett centralt begrepp för många tänkare. De fungerar naturligtvis lika bra i världen utanför de sociala medierna – de är trots allt certifierade från allra högsta ort.

Klokhet: I sociala medier hänger klokhet tätt samman med eftertanke. Alltså, innan man trycker gilla på ett behjärtansvärt projekt på Facebook, kan det vara en bra idé att försäkra sig om att det inte förvandlas till en pedofilgrupp vid midnatt. Och innan man retweetar någon fiffig länk är normal källkoll att rekommendera.

Utöver nödvändig eftertanke så ger sociala medier fina möjligheter att dela med sig av sin klokskap och sina kunskaper. Eftersom andra gör det samma, finns det stora chanser att bli lite smartare hela tiden. Genom en kommentar här på bloggen fick jag exempelvis reda på att det finns en utmärkt svensk källa för bibelcitat – något jag inte själv tänkt på att leta efter.

Rättvisa: Man creddar – ofta, tydligt och rätt. Journalister ombedes vänligen men bestämt att lämna ovanan med rewriter utan källhänvisning utanför porten. På internet kan man nämligen länka och det gör man om man vill vara på banan i de sociala medierna.

Det här kan vara svårt för den som jobbat länge med det klassiska journalisttänket, där det gäller att vara först på bollen till varje pris. Mediehierarkin gör också att vissa tycker sig ha rätt att ohämmat sno uppslag från folk längre ned i näringskedjan för att sedan göra “egna” grejor på det. Men i det långa loppet är det så att den som rättvist delar med sig av uppskattning kommer att få mer tillbaka. Nätets sociala väv bygger på länkkärlek.

Uthållighet: Om man, som jag, tror att det är bra att låta de sociala medierna bli en naturlig del av ens liv, då gäller det verkligen att lägga sig på en nivå som är rätt för en själv. Vissa orkar testa alla kanaler och tjänster och varianter. Andra tycker det räcker bra med Facebook. Precis som annars har vi olika behov av att vara sociala och olika kapacitet för att pröva nya saker.

I mitt numera relativt stora flöde på Twitter har jag väldigt mycket mediefolk och det där med uthålligheten är ett problem för många. Särskilt journalister har en tendens att köra på hårt med Twitter när de gör en speciell grej eller bevakar någon stor händelse, för att sedan försvinna under ytan i veckor och månader. Min uppfattning är att det är bättre att också mellan de stora insatserna småtwittra lite – folk vänjer sig då vid att du finns där något så när regelbundet och blir mer benägna att svara på frågor eller hjälpa dig på annat sätt när du behöver det. Tjänster och gentjänster, kan man också kalla det.

Måttlighet: Även om många klagar på folk som länkar för mycket till exempelvis bildtjänster eller nyheter, så är jag själv ett barn av överflödet och tycker att ett rejält ösande snarast är givande. Naturligtvis finns det en gräns för hur mycket man kan dela utan att bli tjatig, men det har mycket med sammanhanget att göra var den gränsen går. Att känna sig fram lite försiktigt är, som så ofta, att rekommendera

En viktigare måttlighetsdygd berör nyttjandet av tjänster. Förutom att begränsa sig när det gäller huvudkanaler, så att man verkligen orkar med att sköta dem, är det extremt vettigt att begränsa vilka extratjänster man hänger på. På Facebook vimlar det av applikationer som rätt vad det är spammar sönder ens stackars vänner utan att man själv kan hindra det. Också till Twitter finns en massa extradoningar som levererar trevlig statistik och annat, men som dessutom kan fylla ditt flöde med skräp.

Är man på den säkra sidan om man lyckas hålla sig kardinaldygdig då? Nja – som den store William Shakespeare låter Hamlet säga: “Du må vara så kysk som is, så ren som snö – du skall ändock icke undgå förtal.” Men det kan vara några goda steg på vägen till att bli en super social media user. Nu lovar jag att släppa den katolska fixeringen ett tag.

Advertisements