Etiketter

, , , , ,

Det kan väl vara en sak att Göteborgspostens Malin Lernfelt på något mystiskt vis har lyckats missa att @SJ_AB är ett i högsta grad aktivt Twitterkonto, med just ett anställt team bakom. Det är möjligt att det inte håller samma klass som Gatwicks konto, men det finns i alla fall.

Det hade varit mycket lätt för Malin Lernfelt att kolla upp detta – en enkel fråga på Twitter hade säkert givit besked, förutsatt att hon finns där och har ett rimligt antal följare. Det går att hitta SJ på en sökning på Twitter också, fast det enklaste är att bara googla ‘SJ Twitter’ då man får just SJ:s Twitterkonto som toppträff. Plus att SJ finns på Facebook också och har länk till sitt Twitterkonto därifrån. Men, vi har alla gjort bort oss genom att ha förfärligt bråttom och falla i den fällan att vi tror att vi vet – för då behöver man inte kolla.

Det är således mycket mera allvarligt att ingen annan på GP reagerat. Det kan betyda två saker:
– De som har läst texten har inte heller jordens koll på sociala medier eller enkla Googlesökningar. Det är inte så bra för tidningen i så fall.
– Ingen annan har läst texten innan den publicerades. Detta är tyvärr ingen omöjlighet alls. Det är länge sedan korrekturläsarna försvann på tidningarna – de behövs väl inte när man har rättstavningsprogram i datorn. Men det är heller inte säkert att någon nyhetschef, redaktionssekreterare eller kollega läser de texter som skall publiceras.

Varför är nu detta så illa? Tja, vi har ett publicistiskt system som är tätt sammanvävt med våra tankar kring yttrandefrihet och tryckfrihet. I dagens pressade mediehus är de traditionella redaktionella strukturerna sönderbrutna, vilket innebär att allt mer av ansvaret hamnar på den enskilde skribenten. Utgivaren har inte längre en given hierarki under sig, som säkerställer att det som publiceras ligger i linje med lagen och etiken. Jag har länge tyckt att det är ett problem. Dels för att en god skribent inte alltid är samma sak som en god publicist. Dels för att flera hjärnor tänker bättre än en. Det betyder inte att var och en inte skall ta ansvar för sitt arbete.

Nu var det en småsak, ett fånigt faktafel som kommer fröjda Twitterligan hela dagen och vara bortglömt i morgon. Men om det hade varit något viktigt?

Annonser