Etiketter

, , , , ,

Jag har lite svårt med begreppet ‘normal’. Dels för att det ofta är en ursäkt för att förtrycka folk som faller utanför det som är normalt, dels för att det är en del av den svenska föreställningen om den heliga vanligheten. Däremot har jag inget emot normer – detta brukar förvirra folk – men i dag tänkte jag att vi skulle tala om vädret.

För det är något skumt med hur vi hanterar vädret nu för tiden. Jag syftar då inte på att den svenska väderfixeringen i media nått nya höjder och att två flingor i kors numera slår ut både krig och rättegångar som toppnyhet, utan snarare på det märkliga i att denna massiva rapportering inte leder till någon som helst förändring i folks beteenden och förväntningar.

Stockholmarna är, som så ofta annars, roligast. Några minuters försening, ett och annat inställt tåg i kollektivtrafiken och utbrotten av apoplektisk ilska på twitter når enorma dimensioner. Men Stockholmarna är visst inte ensamma. I hela samhället finns en idé om att allting skall ta lika lång tid oavsett väder. Åkerierna anpassar inte chaufförernas scheman. Chefer frustar av ilska för att folk är en timme sena till kontoret. Skolbarn skickas ut att vänta på bussen trots meterhöga drivor. Trots att alla vet om att SJ inte klarar av tågtrafiken ens när det inte är snö ger folk sig i väg till morgonmötena som vanligt och blir skogstokiga när det inte fungerar.

Det kan möjligen vara så att vi moderna människor har lite väl mycket hybris i förhållande till naturen. Det kan också vara så att vi i industrikapitalismens paradigm lyckats anpassa människan allt för väl till maskinerna. Vi tänker oss att det är rimligt att livet och jobbet skall gå i samma takt varje dag året runt, hela livet. Nu har vi för oss att vi skall anpassa naturen också, men det går så klart så där.

Annonser