Etiketter

, , ,

Hys ingen oro, jag hade inte tänkt mig ännu ett inlägg om papperstidningens död. Det känns som om vi har varit igenom det tillräckligt. Nä, i dag tänkte jag ägna mig åt en annan favoritsysselsättning och ge mig på folk i min egen bransch; denna gång brett uttolkat som ”folk som jobbar med media”.

De senaste dagarna har jag följt några trådar på twitter som handlat om det här med urval. Journalistbashing är ju populärt i våra dagar och nu skulle vi malliga redaktörer få klart för oss att vi inte behövde göra något urval till folk, för det kunde de göra själva. Det finns redan tjänster som plockar ihop ”tidningar” av folks urval.

Nu får jag lust att säga bah. Min reader innehåller många bloggar, men det finns några stycken jag aldrig missar. Jag kallar dem örnar – många säger blänkare. De gör ett finfint urval åt mig av det viktigaste inom mina intresseområden. Jag skulle aldrig orka eller hinna göra detta urval själv och då skall jag ändå föreställa både intresserad och något insatt. Inte alla mina örnar är journalister i botten, men hej och hå vad de kan mycket om redaktionellt arbete. De gör alltså ett journalistiskt jobb. Och det är förstås folk med den här typen av läggning och koll som vill göra sitt eget urval. Men de är verkligen inte i majoritet i befolkningen (då vore de billigare att anlita).

Så det var den ena invändningen. Den andra väger egentligen tyngre, för den handlar inte bara om just denna fråga. Det är frågan om att försöka få huvudet utanför bubblan innan man tänker större tankar. Och nu kommer de där dagstidningarna in i bilden.

När jag var liten hade vi en eller flera dagstidningar hemma, samt diverse magasin, nyhetsinriktade eller kulturella. På tidningsfria dagar gav sig pappa iväg efter kvällstidning, trots hans redan då grundmurade uppfattning om att dessa blad var på väg i helt fel riktning. Radionyheterna avlyssnades flera gånger om dagen och tevenyheterna betittades varje kväll. Så här såg det dock inte ut hemma hos alla kompisar. De flesta hade lokaltidningen och hörde kanske radionyheterna en gång om dagen, eller såg Aktuellt på kvällen.

Det är likadant nu. Jag tuggar dagligen i mig nyheter och annat från bland andra Sydsvenskan, Skånskan, HD, SvD, DN, Aftonbladet, SR och Guardian. Min kollega mitt emot läser mest på Aftonbladet.

Det känns som en fånig självklarhet att säga att man inte skall döma andra efter sina egna vanor, men i ruset kring nätets nya möjligheter tycker jag att många hamnar i just den fällan. Att möjligheterna att göra ett eget urval är större än någonsin betyder inte att alla har kapaciteten att göra det. Jag är en aptråkig realist och tror vi har större möjligheter att skapa bra tjänster och affärer om vi försöker se verkligheten och människorna som de är.

En annan dag skall vi prata om vilken farlig värld vi får ifall alla bara läser det som passar deras egna fördomar.

Advertisements