Etiketter

, , , , ,

Okej, jag tror vi behöver ta det här igen. Tills någon presenterar en kvalitetssäkrad, statistiskt säkerställd jättestudie, producerad över minst tio år och samtliga befolkade kontinenter, som utan tvivel visar att dagens unga på radikala vis skiljer sig ifrån oss äldre vad gäller vanor, tänkesätt och drömmar, väljer jag att förbli skeptisk.

Bara för att vi lever i extremt omvälvande tider så behöver vi inte bli fullständigt la-di-da. Och framför allt skall vi, som alltid, akta oss väldigt noga för att dra några slutsatser från dem som syns och hörs mest. Den här bloggposten, som jag hittade hos Fredrik och Medierna, bygger dock på vad som verkar vara en relativt välgjord fransk studie som måhända kan tas på allvar.
Uppdatering: Lisa Olsson, som är en noggrann och vetenskapligt sinnad människa, upptäckte direkt det jag missat: studien är knappast stor, då den är baserad på ett hundratal franska ungdomar. Därmed är den inte heller särskilt väl lämpad att dra generella slutsatser av. Tips på bättre underlag mottages tacksamt!

För resonemangets skulle förutsätter vi att studien (som jag inte läst) verkligen visar att dagens ungdomar har ”radikalt annorlunda attityder” till bland annat auktoriteter och tävlingsmoment, samt att de har koncentrationsproblem. Då måste vi fortfarande ta reda på om dessa attityder är beständiga genom livet, eller om vissa av dem är typiska ungdomsattityder, som man helt enkelt kan förväntas växa ifrån.

Nej, jag säger visst inte att inte människans sätt att hantera livet inte förändras. Vi är en grymt anpassningsbar art, vilket bevisas av vår fenomenala spridning över hela klotet om inte annat. Jag säger bara att det oftast inte går så här fort, samt att vissa grundläggande beteenden hos oss är extremt svåra att förändra alls. Dessutom vill jag påstå att mediernas snart fyrtio år långa fixering vid vad ungdomarna vill ha knappast kan kallas ett framgångskoncept.

Jag tror nämligen att det började på 60-talet. Då var de berömda fyrtiotalisterna unga och de var minsann inte som någon annan generation före dem. Allt skulle förändras. Den här generationen hade turen med sig. Omständigheterna i ekonomin och demografin spelade dem rätt bra i händerna och i dag dominerar de många branscher, icke minst i medievärlden. De har aldrig kunnat släppa sin syn på ungdomen som det naturliga tillståndet. De är fixerade vid unga människors attityder och söker ständigt nya vägar att tilltala den unga publiken.

Och de missar den totalt grundläggande förutsättningen att de flesta människor växer upp. De tror att om man fångar tonåringarna så har man livstrogna läsare. Men jösses. Jag tror inte heller att dagens ungdomar kommer att börja prenumerera på en dagstidning när de fyller trettio. Men jag tror garanterat att de kommer att ha ett större intresse för samhällsnyheter då än vad de har nu. Jag tror inte alls att de kommer att sätta sina ”digitala stammar” av kompisar framför sina familjer. Risken är, historiskt sett, överhängande att de bildar någon typ av kärnfamilj med föräldrar och barn uti och bryr sig väldigt mycket om den.

Det här betyder inte att vi som spelar i dödens grupp (nyhetsmedia) kan slå oss till ro och tänka att ja, ja, de växer väl upp. Det betyder bara att vi behöver få förutsättningarna mycket klarare för oss. Därför att det sämsta vi kan göra är att flytta över de poppiga, fräcka ungdomsbilagorna på nätet och tro att det skall fånga den unga generationen. Vi måste bruka lite allvar här och vi måste ha lite respekt för de människor vi försöker tala med.

Inhämta gärna mer om ”the death of the digital native” här.

Annonser