Etiketter

, , ,

Ni vet säkert att det stora möbelvarhuset sätter namn på varenda pryl det säljer. Förmodligen var det någon marknadsförare som kom på detta, tidigt i historien, för att det skulle ”skapa närhet och förtrolighet för kunden” eller något ditåt. De vanligaste svenska egennamnen avverkades i rask takt och vi är nog många som grinat illa när vi upptäckt vårt eget namn på någon ful, men ack så praktisk möbel.

Efternamn tycks inte ha varit aktuellt som fortsättning när förnamnen började tryta. I stället sökte man sin inspiration i den nordiska geografin och retade bland annat upp danskarna genom att döpa ynkliga föremål till saker som Nivå och Brøndby. Det var ändå ganska fridsamt och kändes väl i samklang med företagets småländska arv.

Det förefaller osannolikt att de nordiska ortsnamnen tog slut, utan i stället står förklaringen till de senaste årens namnutveckling säkert att finna, även denna gång, på marknadsavdelningen. Jag misstänker att ord som förnyelse, positionering och varumärkesutveckling kan ha varit inblandade i processen.

Alltnog, dagens namn är mer varierade. Både substantiv, verb och adjektiv kommer till användning och en viss fyndighet har letat sig in i den tidigare så allvarligt sinnade floran. Fast ibland undrar jag lite hur det är tänkt.

Jag vet inte hur vanligt det i dag är med terapiverksamhet där man tillverkar smörknivar. Misstänker dock att de här smörknivarna kommer från mer industriella förhållanden. Testar nu om det finns någon terapeutisk effekt i själva användandet. Återkommer med rapport om ifall jag blir mer harmonisk av att breda mitt bröd med just denna kniv.

Advertisements