Etiketter

, , ,

De senaste dagarna har jag läst en hel del i magasinet/kundtidningen/tokprojektet Intangible Artifacts. Det är stimulerande läsning och det fick mig att börja fundera på mellanrum.

Mellanrummen i stadsmiljön är för mig de där platserna som inte är någon särskild stans. Framför allt är de inte planlagda. Ödetomter, överblivna remsor mellan trottoar och hus, extravinklar på parker dit ingen någonsin går. Ibland känns det som om de här platserna ständigt blir färre i takt med att våra stora städer blir alltmer förtätade, genomtänkta, zonindelade. I små byar, som den där jag jobbar, finns det dock fortfarande gott om mellanrum.

Våra tankar behöver mellanrum, någonstans att vila mellan intrycken. Det behövs ytor som inte är något och som därför kan bli vad som helst när våra blickar riktas mot dem. Barn behöver mellanrummen mer än någon annan, för fantasi växer så dåligt i arktitektplanerade miljöer.

Också inne bland bokstäverna i en text spelar mellanrummen en självklar roll, men det räcker inte med de små ytorna inne i själva texten. Det behövs också marginaler, mellanslag och blankrader, annars tröttnar vi fortare än kvickt. Hamnar jag på en blogg som är alltför textintensiv är det fara värt att jag går därifrån, trots bra innehåll.

Man kan så klart fråga sig varför vi fungerar så här? Varför tål vi inte strukturer som är rakt igenom meningsfulla? Vadan detta behov av tomrum och icke-betydelsebärande yta? Nåja, om jag fattat fysiken rätt så består världen till absolut största delen av tomrum, så det är väl kanske inte så konstigt.

Advertisements