Etiketter

, , , , , ,

Det skall redan från början sägas, att jag inte varit på Sweden Social Web Camp. Jag hade tänkt mig dit, men problem i betalningsfasen fick mig att ge upp. Kanske, och det här bör nog också sägas, var jag också lite rädd för att inte platsa.

De senaste dagarna har debatten varit livlig på bland annat twitter. Ord som elit, elitism och utanförskap har flugit i luften. Förvirringen kring begreppen är naturligtvis monumental och irritationsnivån har varit ganska hög. Jag tänker inte ger mig in på någon stortartad analys av vad SSWC är, kan bli och betyder för framtiden. Däremot tänker jag komma med några utifrånreflektioner.

SSWC är ett läger, en konferens, en träff eller vad man nu vill kalla det, som i år samlade 400 engagerade personer. Det är naturligtvis inte så att detta läger samlar alla eller kanske ens majoriteten av de som har insikt i och inflytande på de sociala mediernas utveckling i vårt lilla land. Emellertid. Området sociala medier är ännu så länge så nytt och så pass odefinierat att även en så liten samling av nyckelpersoner har betydelse.

Jag tänker inte gå in på gruppdynamikens spel på själva ön, för det tolkas bättre av de som var där. Mitt perspektiv är utifrån – från en som inte var där men som intresserar sig för frågan ändå. Och bortsett från all god mänsklig samverkan och alla fina idéer ser jag en sak som faktiskt oroar mig.

Deltagarna på SSWC förefallet värja sig med näbbar och klor mot beteckningen elit. Förståeligt, eftersom elit i mellanmjölkens land är ett skällsord. Men även om man ogillar ordet elit, så kan man inte bortse från makten. Det blir problem när en grupp förnekar sin makt eller sin potentiella makt, för då erkänner man inte heller att ens handlingar kan ha inflytande på andra människor villkor. Det som sades och gjorde på SSWC har betydelse även för oss som inte var där, just eftersom tillräckligt många nyckelpersoner befann sig på Tjärö. De samtal och grupperingar som uppstår under en sådan här helg kan vara fröet till mycket större tankelinjer och viktiga framtida grupperingar.

Javars, det här är hyfsat seriöst för att komma från mig. Jag tillhör själv den ironiska generationen. Jag vet vilken jargong man använder för att betona leken, för att trycka på sin underdogposition, för att förbli hovnarren och inte behöva ta på någon ämbetsmannakåpa. De som är framgångsrika inom sociala medier är dessutom bra på att leka. Än så länge finns det också fullt tillräckligt av gammelpolitiker, gammelmedia och gammelföretag för att det lekfulla upproret skall fungera.

Ingen behöver för mig försvara sig för att hon åkte till SSWC. Jag tycker inte heller att det är ett utslag för elitism att man umgås med andra människor som intresserar sig för samma saker som man själv gör, att man träffas och diskuterar. Däremot blir jag apförbannad när vi som inte var där skall hålla klaffen, för att vi ändå inte kan förstå den fantastiska stämningen. Och jag blir ännu mindre glad när den makt som man faktiskt får genom att vara påläst och engagerad i ett relativt nytt ämne prompt skall skojas bort.

Brit Stakston kämpar hårt med de verkligt svåra frågorna om vem som skall få vara med och hur vi skall forma framtiden på nätet. Jag blir lycklig av att se det. Niclas Strandh väljer att lyfta det demokratiska, innefattande som han upplevt det på SSWC. Fredrik Wass på bisonblogg skriver just om det som kan blir fortsättningar.

Det skall bli kul att se spin-off-effekterna från årets SSWC. Det enda jag ber er, kära deltagare, är detta: låt dem synas och våga diskutera dem också med dem som aldrig skulle drömma om att kalla sig nördar (sådana som jag dårå). Den första åldern på nätet är slut redan och nu börja den andra. Fler människor, mindre direkt och intuitiv förståelse för varandra, men också en helt annan effekt. Kom igen, det blir roligt!

Advertisements