Etiketter

, ,

Det är snart val. Det har ni märkt, ja. I valet ställer man upp ett antal politiker och låter folket kasta pil på dem. Den politiker som blir mest lik en igelkott vinner och får styra det sköna landet i fyra år. Ungefär så.

Politiker är egentligen vanliga människor, men eftersom vanliga människor fungerar dåligt i mediedramaturgin måste de transformeras. Då uppställer sig lite olika krav, rätt mycket beroende på vilket parti man tillhör. Jag presenterar här några varianter på perfekt anpassade politiker av olika partifärg:

Vänsterpartisten får inte någonsin i sitt liv ha tjänat något över medellönen. Hennes barn får inte gå i friskola eller ägna sig åt suspekt sport som tennis eller golf. Hon måste ständigt upprepa att hon inte är kommunist, vilket inte hindrar att hon kan hata kapitalism ohämmat. Hon får aldrig utnyttja några avdrag eller skatteplanera och bör helst ge frivilligt tionde av nettolönen till statskassan. Om hon ser ett betyg bör hon sönderslita det med tänderna.

Socialdemokraten måste komma ihåg att det aldrig är okej att acceptera en borgerligt initierad reform förrän ännu en på samma område genomförts. En sosse kan komma undan med normala skatteavdrag för resor till jobbet och så, samt kan låta andra människor lägga golvet men inte tvätta detsamma. Alla handväskinköp bör prövas av partigruppen.

Miljöpartisten kan göra som hon vill, åtminstone så länge hon heter Maria Wetterstrand.

Centerpartisten kan aldrig, aldrig nämna ordet kärnkraft, för då upplöses hon i miljontals förvirrade atomer. Strängt taget kan hon inte göra något rätt, så vi lämnar det därhän just nu.

Folkpartisten måste gilla fri konkurrens, även om det till exempel skulle klydda till hela elmarknaden. Ingen kritik mot EU får yttras. Hon bör huvudsakligen intressera sig för skolpolitik, då ingen kommer att höra vad hon säger om hon till exempel skulle vilja tala miljöpolitik eller arbetsmarknad. I ett land där ordet liberal mest används antingen i sammansättningar som ‘bombliberal’ och ‘kravliberal’ alternativt som en synonym till ‘snäll’ får folkpartisten räkna med att mest ses som en kul filur som man kan få att göra tokiga saker.

Moderaten måste vara en gullekanin som älskar alla. Minsta lilla antydan om att hon har en egen politisk vilja innebär ett omedelbart framdragande av gamla synder från hårda högerns dagar. Hon bör inte vilja förändra allt för mycket och framför allt får hon inte reta upp storföretagen eller facket. Hon kan komma undan med i stort sett alla avdrag och subventioner och kan till och med skatteplanera en del, så länge hon inte har utländsk au-pair eller inte betalar tevelicensen.

Kristdemokraten måste vara av oklanderlig vandel och moral, samt folkbokförd i Jönköpings län. Alla hennes förslag måste kläs i någon slags allmänmoralisk dräkt, så att inte något intryck av teokratiskt driven politik förmedlas. Hon får aldrig ta en sup, aldrig svära eller lusta efter nakna, unga män, men skall ändå vara glad och trevlig för det blir man när man funnit den rätta vägen. Endast Göran Hägglund är av det rätta virket för detta.

De utomparlamentariska politikerna är inga riktiga politiker och kan ändå inte göra något rätt, så dem strunter vi i just nu.

Annonser