Etiketter

, , , , , ,

Nu är det så att jag känner mig ur balans. En mängd faktorer samverkar för att åstadkomma detta tillstånd i min organism: Det är min första jobbvecka och med Jan Björklunds burkautspel tar Folkpartiet, för att citera Expressens Ann-Charlotte Marteus ”sitt numera traditionsenliga dopp i den populistiska dyngpölen.” Och så detta med Piratpartiet.

Som journalist och utbildad lärare är jag mestadels arg på piraterna. Deras Valmanifest präglas av stor okunskap om hur samhället fungerar och eftersom de profilerar sig hårt inom just mina yrkesområden har jag mycket att invända. Trots detta menar jag att PP behövs i svensk politik. Vi kan inte med någon rimlighet lämna integritetsfrågorna därhän och faktiskt inte upphovsrätten och patenten och så vidare heller.

Men. Rick Falkvinges hopplösa klavertramp i Ekot, där karln med all önskvärd tydlighet klargör att han anser att innehav av barnporr skall vara okej, är ett politiskt självmord och en pr-katastrof. Det spelar inte så mycket roll vad PP gör eller säger efter detta. Vägen till riksdagen blev just oändligt mycket längre. Personligen tycker jag egentligen att de många tokigheterna i valmanifestet är ett mycket större problem, sett till partiets förmåga att bedriva just långsiktigt politik. Jag lär få anledning att återkomma till detta.

De senaste månaderna har min respekt för enskilda piratpartister och för sympatisörer till partiet vuxit. Jag kan inte låta bli att fråga: alla ni vettiga, kloka personer i och omkring PP, varför låter ni ett gäng elitistiska tomtar utforma er politik och varför låter ni Falkvinge hållas?

Joakim Jardenberg skriver mycket personligt och bra om vad Piratpartiets misstag betyder för honom och vad det kan leda till i valet. Niclas Strandh har skrivit bra både om själva Falkvingefrågan, om valmanifestet och om PP:s framtid. Massor av folk har skrivit klokt, så kolla gärna på knuff och Politometern. Själv är jag bara så trött, så trött på politik just nu. Eller kanske på människor.

Advertisements