Etiketter

, , , ,

Hittills har vi legat lite lågt på lantegendomen. Tagit ned en och annan hundraårig gran som skuggar hela bygget och så, men generellt sett inte så mycket besinningslöst baggböleri. Förrän i dag då.

Man lämnar huset på morgonen. Man åker till sitt jobb och det är onsdag, vilket innebär att man inte sticker näsan utanför jobbubblan över huvud taget om man jobbar på den publikation där jag har min äring. På eftermiddagen ringer dinosauriemaken och berättar lite om hur han brontosaurat sig på markerna:

– Bli inte förskräckt när du kommer hem.
– Vad då då? (Jag har en snabb fantasi. Jag tänker att kabelvisningsmannen från elbolaget kanske satte de små blå plupparna fel. Jag tänker att dino + inhyrd grovarbetare + traktor med stor skopa innebär att jag kanske inte har någon uppkoppling när jag kommer hem.)
– Tja, det ser rätt hemskt ut, bara. Lite lerigt också eftersom det regnat hela dagen.

Man kan lita på dinon när det gäller sådana här saker. Han överdriver inte. Så här ser det ut:

I stället för (visserligen gamla och risiga) tujabuskar, spridda idegranar och diverse andra slyartade lövträd och barrväxter har vi nu alltså Verdun. En befogad fråga är kanske varför vi håller på så här?
Jo. Ser ni utsikten som skymtar där borta? Det är den vi skall ha fram. Söderåsen i all sin majestätiska och sommarljuvliga skönhet. Vi flyttade hit för att njuta av vyerna nämligen, inte för att glo rakt in i hasselsnår och sju meter höga tujor.

Nu kör vi!

Annonser