Etiketter

, , , ,

”Tack för att du ville komma!” Det säger folk allt som oftast när jag beger mig tillbaka från ett reportage. Visst känns det trevligt, men jag känner då ett behov att att förklara att det är jag som skall vara tacksam. För det är jag. Varje gång någon hör av sig med ett tips blir mitt jobb lite lättare och roligare. Jag är tacksam för att folk delar med sig av sina intressen; att jag får dela deras upplevelser när de dresserar brevduvor, spelar garagerock eller gör trädgårdskonst. Mina läsare släpper in mig i sin vardag och jag är faktiskt himla glad för det.

”Det är kul att ni finns här och att ni kommer även när det är något positivt” får jag också höra. Orsaken till det är att dagstidningarna lagt ned sina kontor och åtminstone i det ena fallet nästan också all sin bevakning på orten. Folk känner sig svikna. Den lokala tidningen var något mer än en produkt med en viss mängd annonser och en viss mängd nyheter i. Den var en del av folks vardag. Nu är den inte det mer på många orter. I just mitt område fyller min publikation den rollen, ett litet tag till.

Det är omvälvande tider ja. Många av oss lever redan en stor del av livet på nätet, men många är inte alls där än. Och ibland kan jag faktiskt känna att tidningarna svek publiken långt innan publiken svek tidningarna.

Advertisements