Etiketter

, , , , ,

Fågelnördar är nästan mina favortinördar. Ni vet, folk som går med personsökare (det är väl bara ornitologer som gör det numera) för att vilken minut som helst kunna släppa allt de har för händer och fara till Ölands södra udde där en dubbelbeckasin siktats. Själv blir jag aldrig en fågelnörd, för jag kan inte skilja på ljudena som fåglarna gör, men jag har i alla fall så mycket fågelvett att jag inte tror att jag har sett en örn.

Faktum är att jag inte blir nörd över huvud taget. Jag har helt enkelt inte en läggning som gör att jag kan gräva ned mig så där tokigt, utan snarare tvärtom. Mångsidig heter det, inte okoncentrerad. Således blir jag inte heller någon politiknörd, för trots att mitt intresse för politik är livligt kan jag inte komma ihåg vem som interpellerade vem om en eventuell utvidgning av jordbruksunderstödet för grödor odlade i gränszoner 1996. Men man kan ju kombinera två traditionella nörderier och få en rolig (nej, inte långsökt. Rolig) effekt.

Vi har ett livligt fågelliv här på vår lilla lantegendom och när de små rara kreaturen väcker en klockan fyra på morgonen helt i onödan kan det inte hjälpas att man associerar till våra folkvalda. Många fågelarter har en helt naturlig koppling till politiska partier, som vi skall se nedan.

– Ute på högerflanken har vi en fasantupp. För det mesta hukar han i sin dunge, men med jämna mellanrum gör han en rusning över markerna och skriar upprört. Det är uppenbart att han önskar de främmande, det vill säga oss och katterna, åt fanders. När katterna går på konfrontation flyr han dock snabbt fältet och klagar upprört inifrån sin dunge. Vår lille SD-fasan.

– Sedan har vi ett gäng skator som jag har stämplat som vänsterpartister. För det första anser de att allting på egendomen är deras, för det andra kan de hålla på och hålla på och hålla på ifall någon annan dristar sig till att flytta på saker eller ta undan saker eller något annat som inte faller dem i smaken.

– I ett av de högre träden bor en ormvråk. Den seglar ofta högt i skyn och betraktar oss och alla de övriga pippifåglarna med visst överseende från sin upphöjda position. Vi får en känsla av att vråken anser att vi andra inte fattat något, så förmodligen är det en förfärligt bildad och ideologiskt välskolad folkpartist som emellanåt ger upp ett sorgset skri av frustration över att ingen förstår liberalismens sanna väsen.

– Nere på gården trippar vår sädesärla, även känd som Fröken Vippstjärt, omkring och tetas med katterna. Hon är helt övertygad om sin egen förträfflighet, säker på att ingen kan ta henne och söt som Blondinbella. Moderaterna borde värva sädesärlorna som kampanjgeneraler.

– Till vänster inne i den mer träskiga delen av skogen bygger några skogsduvor bo. Det blir inga bra bon, för de byggs på det vis som duvor byggt bo i alla tider, men ingen kan förneka att de jobbar hårt. Vi hoppas att Byggnads inte skall uppmärksamma att dessa arbetarduvor jobbar utan hjälm, vilket garanterat är vårt fel. Duvorna anslöt sig till Socialdemokraterna på kollektivanslutningens tid och har inte sett någon anledning att ändra på läget.

– Ibland sveper några fiskmåsar in och då tänker jag alltid på Maria Wetterstrand. Inte bara för att hon ser ut som en fiskarhustru i sina handstickade tröjor, utan mer för att fiskmåsar ju strängt taget inte hör hemma här. Av deras ihärdiga skränande får jag intrycket att de helst skulle ändra på hela biotopen här runtikring, så att denna bättre passade just deras behov.

– Ibland ser vi trädkrypare också. Det är spännande, för dels är det inga frekventa gästspel de gör, dels vet man ju aldrig riktigt om de skall komma med näbben eller stjärten före. De ser dock lika glada ut när det går upp som när det går ner, så det måste ju vara centerpartister.

– Inne i skogen finns en fågel som låter ganska mycket, men det var ju det där med identifikation på lätet. Jag vet alltså inte vad det är för pippi, men den klagar ganska högljutt över det mesta, verkar det, och så låter den lite förvirrad så där, som om världen vore smått obegriplig. Den avbryter sig ofta mitt i ett ljud. Kanske är det en dront. Eller en kristdemokrat.

– Det där parasitpartiet Liberati då? En del skulle kanske säga gök, men jag lutar snarare åt uggla. Tyst, dödlig och kan vrida huvudet ett helt varv.

Advertisements