Etiketter

, , , ,

Ibland är det roligt att fantisera sig bakåt. Eftersom vi lever i så omvälvande tider behöver man inte tänka så mycket bakåt. I dag under kvällspromenaden ägnade jag mig alltså åt att helt enkelt tänka på den tiden när internet inte fanns. Man kan dividera om när nätet föddes och man kan förmodligen med visst fog hävda att embryot till det fanns redan när jag kom hit i början på 1970-talet, men trots allt är det så att jag minns när nätet inte fanns – det vill säga den tid när de flesta jag kände aldrig hade suttit vid en uppkopplad dator.

När jag var tonåring pratade jag timmavis i telefon (Hej, pappa!) Jag kom hem från skolan, släppte väskan, tog en macka och lyfte luren för att med kompisen reda ut dagens romantiska och vänskapliga förvecklingar. Jag satt i telefonkö för att beställa konsertbiljetter. Tågbiljetterna handlade jag på stationen och jag brukade klippa loss kartorna innan jag slängde gamla gula sidorna, för att ha i handväskan så jag kunde hitta vägen till nya ställen.

Jag pratar fortfarande timmavis i telefon, men sett i procent av min totala kommunikation så har telefonens andel minskat stadigt. Precis just nu talar jag med min syster – över Gmails chat, för hennes telefon har dåligt batteri. Jag bloggar, twittrar, deltar i grupper och på mailinglistor och facebookar något lite. Det är ett väldig kackel.

Så hur vore livet utan nätet? Det vore säkert tystare. Jag hade pratat med oerhört mycket färre människor. Får man vara lite fånigt tacksam så här en kall kväll i maj? Nätet håller mig uppkopplad mot min mänsklighet.

Annonser