Etiketter

, , ,

Ni vet hur det är. Man tänker att oj då, i dag ser det ju ut som om jag skall hinna och orka blogga. Förkylningen har tillfälligt kämpats tillbaka med hjälp av panodil och nässpray och chaite. Dottern har lagt sig i tid. Livet känns lite fridfullt och man förbereder sig på en vacker betraktelse över alltings harmoni.

Då låter det så här: has – has – paus – has – klirr – has – has – rull – has uppifrån. Jag tror att katten är på taket, men maken skojar till det: ”Ja, det är väl en mus som fastnat med svansen och drar runt med musafällan på kattvinden.”

Givetvis är detta sådant man inte skall skoja om när man bor på landsbygden i ett gammalt torp. För det var ju precis så det var. Ett vedträdråp senare, när man bär ut en nedblodad plastpåse till soptunnan, då funderar man lite över det här valet att bo på landet. Men skogen doftar av ny grönska och katten kommer och snabbkelar lite och vårljuset dröjer sig kvar över åsen.

Midgård med alla sina sorger och besvär är oss ändå oändligt kärt, eller hur?

Annonser