Etiketter

, , ,

Jaha, som ni noterat har härvarande blogg hedrat påsken med sin tystnad. Eller nja, det har väl mest varit stök och bök och en liten smula mysigt också i det privata som lett till denna ovanligt långa tystnad. Den pretentiösa rubriken på inlägget satte jag dit bara för att locka er till vidare läsning. Jag är ju journalist och har alltså ingen vidare moral i dessa frågor.

Fast den här smaken för tystnad hos mig själv börjar allvarligt oroa mig. Vet ni, ibland får jag för mig att jag kanske inte har någonting att säga. Eller att andra säger det bättre. Visst är det gräsligt? Jag funderar på att rensa lite i readern och på twitter och i bekantskapskretsen. Hädanefter vill jag bara läsa och umgås med intellektuellt lågtstående människor (får man säga så, eller det är kränkande på något vis?) Allt för att skydda mitt bräckliga ego från stötar.

Nä. Det blir för tråkigt. Jag fortsätter att njuta av exempelvis det här gänget: Andreas Ekström (Googlekodsmannen, ja),  Mirijam Geyerhofer (ponnybrud av annat slag), Fredrik Westerlund (en av få som får mig att vrida mig av skratt), Mymlan/Sofia Mirjamsdotter (klok, välinformerad och öppen) samt Trollhare/Immanuel Brändemo (som bland annat agerat otillfrågad kofot på vissa stängda delar av min tankeverksamhet).

Det är ändå en ljuv smärta att ibland bli överträffad.

Annonser