Etiketter

, , , , ,

För bara ett litet tag sedan fanns inte nätet. Jag hör till den sista generationen som med någon större ackurans kan påminna sig en tillvaro helt utan internet. Vi lever som bekant i omvälvande tider och det är ju kul att det är kommunikationsteknologi den här gången och inte en smittsam sjukdom som raderar ut en tredjedel av Europas befolkning.

Men, med risk för att låta som en gnällig medelålders tant, vill jag bestämt hävda att internet var bättre förr. Eller nä, det var det ju inte, men vissa saker var bättre. Det var så klart inget kul med icq som kraschade en gång var femte minut, eller med chatrum som kastade ut en ideligen eller med uppkopplingar som möjliggjorde kokning av nudelsoppa medan en sajt laddade. Men friheten, den var som i Vellinge – lite större.

Större än den är nu, alltså. Anonymiteten såg vi som rätt så självklar, där strax innan millenieskiftet. Det var få som använde sina riktiga namn i nätkonversationer, utan i stället hade man en hel bukett av roliga nick. Transparens var ännu inte uppfunnet, fast jag har en känsla av att det var fler som kunde stava till det. Lekfullheten var större och jag tror det var fler än jag som njöt av möjligheten att bygga upp alternativa personligheter med fyllig bakgrund, intressanta personligheter och fantastiskt vackra kroppar. (Förlåt, du norske man som i många veckor trodde att du pratade med en långbent och grönögd blondin som var doktorand i stastvetenskap, när du i själva verket talade med en kort och argsint brunett som chattade med dig i stället för att få ordning på sin D-uppsats i historia!)

Det finns inte någon väg tillbaka så klart. Det gör det aldrig. Men i dessa dagar, när politiker och poliser har kappkörning ner i våra underkläder, är det skönt att drömma sig tillbaka lite. Det var en kort tid, när internet var som en stor vid slätt, där mänsklighetens barn för första gången kunde leka tillsammans.

Annonser