Etiketter

, , , , , , ,

Alltså, jag har ju inga problem med att inte alla andra är som jag. Så länge de bara inte är annorlunda där jag ser det, för då uppfattar jag det bums som ett krav på att jag också skall vara annorlunda på samma sätt.

Ta de här handikappade till exempel, eller funktionshindrade eller vad de nu vill kalla sig numera. Det är klart att det är synd om folk som inte kan gå ordentligt, men måste det verkligen finnas sådana här ramper överallt för det? Majoriteten av oss har faktiskt ben och hur det än är så är det ju inte riktigt naturligt att inte kunna gå, eller hur?

Det är ett väldigt pratande om funktionsnedsättning hit och brist på förståelse för handikapp dit. Jag menar, för de flesta av oss är ju detta väldigt ointressant. Vi är kanske lyckliga med våra alldeles vanliga kroppar, så varför måste det pratas en massa om kroppar som är annorlunda?

Och att man inte får kalla folk för lytta och idioter är så himla tramsigt. Det är ju det de är – varför skall vi vanliga människor tvingas lära oss en massa nya ord för folk vi ändå inte bryr oss om? Ingen skall komma och tvinga på mig några nya insikter, för jag är en vanlig människa och vi är flest, så det så.

Om jag tycker ovanstående? Nej, självklart inte. Jag försöker bara plocka poäng på en utsatt grupp, precis som den här välkända krönikören gör. Fast hos henne handlar det självfallet inte om funktionshindrade, utan om könslig identitet.

Det är utfall som ovanstående (kommentarerna under talar vi inte ens om) som får mig att inse att det finns allt fog i världen för Per Petterssons goda initiativ, Cis-Persons for Transgender Rights, eller C4T i kortform. Bara för att visa att vi som finner oss tillrätta i den kropp vi fötts med, inte behöver bevisa något genom att hacka på andra människor med andra referensramar och behov. Intresserad av nätverket C4T? Kontakta Per Pettersson via hans blogg.

Mer i ärendet hos bland annat Trollhare och Lisa Olsson.

Annonser