Etiketter

, , , ,

I dessa de yttersta av dagar (mänsklighetens naturliga hemvist i tiden) frågar sig många politiska partier och företag hur de skall handskas med de här otäcka sociala medierna. Det är klart att det inte är lätt när man är van vid MMM, massmegafonmedia. Det är ju så mycket transparens och feedback i alla riktningar och bloggbävningar och jag vet inte allt.

Jag har ett tips: Fråga de som är gamla. Fråga dem som gick i pension för några år sedan, fråga dem i partiet som körde bil vid högertrafikomläggningen och som kanske till och med minns motboken. De kan troligen inte mycket om open source, twitter och delicious. Men de vet hur man uppför sig som folk. De vet hur svårt det blir att göra affärer eller politik om alla på bygden vet att man är en knöl. De vet att den som lurar sina kunder kommer att få problem.

För inte så länge sedan fanns en självklar närhet i geografiska enheter: byn, kvarteret, stadsdelen, socknen. I dag skapas snabbt närhet i digitalt baserade nätverk. De är mycket mer kortlivade än byn och har ett mycket intensivare informationsutbyte. Där det kunde ta byskvallret ett par år att sänka en människas rykte bortom räddning, kan det i dag gå på en månad. Dock bör det noteras att det är lättare att undfly nätverkens uppmärksamhet än det var att komma undan byskvallret. Just nu i alla fall.

Poängen med att likna nätets babblande nätverk vid en by är dels att det ger en referensram också för dem som inte drömmer i WordPress, dels att det visar oss på att vi fortfarande är människor. På nätet likaväl som i socknen måste vi hitta en nivå för den sociala kontrollen: lagom fast så att samhället fungerar, men inte så rigid att ingen kan klara kontrollen och en massa människor får panik. Också nätet kommer att behöva stugor där man kan stänga dörren om sig.

Annonser