Etiketter

, , , , , ,

Med vetenskaplig, journalistisk och pedagogisk träning i bagaget är det lätt hänt att man blir lite överdrivet skeptisk. Ett tjog metodkurser (blir lätt så på mixade utbildningar typ lärarlinjen), åratal av märkliga elevförklaringar och nu på sistone än mer märkliga förklaringar från vuxet folk i kommunpolitik och företagsledningar har resulterat i en viss misstro mot människosläktet, men också mot absoluta sanningar.

Framför allt börjar man tvivla på den där övertygelsen att man själv vet en massa. Personligen har jag på senare år gått ifrån att ha ett färdigt svar på allting till att för det mesta numera konstatera att det kan ju finnas orange svanar fast jag inte har sett dem. I synnerhet aktar jag mig noga för att veta hur andra människor skall leva sina liv.

Andra människor drar förstås andra slutsatser. Det verkar finnas gott om folk som inte drar sig för att generalisera precis hur som helst utifrån sina egna erfarenheter och övertygelser. I dag var det Eva Sternberg som i Expressen går till angrepp mot vår nya EU-minister Birgitta Ohlsson för att hen vill vara EU-minister trots att hen skall ha barn i sommar. Hanne Kjöller hakar på i pappers-DN, som ni kan läsa hos förnämligt upprörda Amanda Brihed. Trollhare gör en snygg tvist på könsliga förväntningar.

Nu är det så, att utifrån min egen erfarenhet är jag rätt skeptisk till idén med att börja jobba en månad efter förlossningen. Faktum är, att jag anser det vara ytterst lämpligt att båda föräldrarna är hemma åtminstone första månaden. Jag tycker att den svenska föräldraförsäkringen är fantastisk och har en stark känsla av att små barn far väl av mycket föräldratid under sina första år. Med detta sagt vill jag ändå hävda att jag inte kanske lämpligen måste pådyvla alla människor mitt sätt att resonera och döma dem om de inte gör som jag tycker.

Jag har faktiskt ingen aning om hur Birgitta Ohlsson och Mark Klamberg rent praktiskt tänker styra med sitt föräldraskap och det är ju knappast min sak heller. Eftersom båda förefaller vara intelligenta människor är jag säker på att de pratat igenom saken och har en strategi. Det här är knappast ett fall där det lilla barnet riskerar att bli lämnad ensam i sin säng medan både mor och far är borta på jobbet hela dagen, så det finns ingen anledning att börja diskutera samhällets skyldighet att ingripa för barnets skull.

Men det är ett beskt piller att svälja till och med för många liberaler detta: att människor får fatta sina egna beslut även när vi fruktar att dessa beslut inte är kloka och bra för dem som fattar dem. Även när besluten strider mot vår egen uppfattning om vad som är rätt.

Advertisements