Etiketter

, ,

Det har varit helger. Man träffar släkten och pratar om ditt och datt. Man får en extra inblick i andra människors liv. Man förstår att inte en, utan flera kvinnor i ens allra närmaste omgivning, stryker alla kläder. Alla. T-shirtar till dagisbarnen. Mjukiströjor. Rubbet. Vissa stryker till och med underkläder.

Ja. Visst skall vi lägga skulden för kvinnoförtrycket där den mest hör hemma, det vill säga hos männen som tjänar på förtrycket. Men hur vore det om vi åtminstone lite, på det mest grundläggande vis och på en enkel nivå, slutade bita oss själva i foten?

Idéerna om det perfekta hemmet, med strukna kläder, hembakat bröd piffiga små blomsterarrangemang i varje hörn uppstod under en historisk parentes, nämligen hemmafruepoken.

Innan industrialiseringen och mekaniseringen möjliggjorde friställande av halva befolkningen, jobbade den absoluta majoriteten i jordbruket. Det var full rulle hela tiden, för att få ett nödvändigt levebröd ur en bångstyrig natur. Tvättade gjorde man lite då och då i mån av tid och visst försökte man hyfsa till både plagg och hemtextil så snyggt som möjligt, men inte farao tror jag att man stod och strök särken eller koltarna till barnen flera gånger i veckan.

Så kom industrialiseringen. Borgarklassens hemideal slog igenom även i arbetarklassen och en stor mängd kvinnor hemförlovades. 1900-talets hemmafru sattes att sköta ett hem – inte ett hushåll. Här handlade det inte om att vara en del i en produktionsenhet på ett lantbruk, med sådd och skörd och slakt och textilproduktion och kovård och det hela. Utan om att göra det trevligt och mysigt för familjeförsörjaren. Det är då sådana här idéer som att stryka allt uppstår och sedan lever de kvar, genom tillkomsten av trikåvaror, förbi torktumling och moderna funktionsmaterial. Hemmafrun är ett otroligt svårdödat spöke.

I dag är vi i Sverige tillbaka i dubbelarbetet. Två makars arbetsinkomst krävs för att upprätthålla den standard vi vant oss vid. Och en stor majoritet av landets kvinnor lever fullständigt schizofrena liv, där Dr Jekyll sköter ett kvalificerat heltidsarbete och Mrs Hyde är heltidsarbetande hemmafru.

Nu när det är nytt år och nytt decennium och allting: Systrar mina, kan vi inte sluta lägga fälleben för oss själva? Lösningen är inte att männen tar över hemmafruidealen. Lösningen är att vi gör en analys av situationen och satsar kraften där det behövs. Vi har mycket skrik och bråk kvar innan vi är framme, men inte om stryktvätten va?

Advertisements