Etiketter

, , ,

Det är vinter i riket, vilket innebär att omkring 97 procent av befolkningen kämpar med olika sorters lindrig depression och ångest. (Om nu någon känslig och kliniskt deprimerad människa skulle få för sig att jag raljerar med psykiska sjukdomar så är det inte fallet.) Vinterdeppighet är inget att kommentera om man bor i Högan Nord, utan det är helt enkelt priset vi betalar för vårkviller och ljuva ljusa sommarnätter.

Svenskarna har lite olika metoder för att komma tillrätta med den fullt normala deppighet som alltså infinner sig när man vaknar upp och världen är mörk och blöt som ett moderliv befriat från all kärlek. Man få också komma ihåg, att ovanpå det fientliga klimatet har vi en värdemässig kultur i landet som går ut på att alla skall känna sig sjuka, eftersom de inte uppnår den heliga hälsan, utan är lata, tjocka och allmänt hopplösa. Somliga tar till spriten eller andra droger, men den vanligaste självmedicineringen är förstås teve.

Man bänkar sig helt enkelt framför dumburken och ser några avsnitt av Ullared eller Arga snickaren. Under programmets gång kan alla trösta sig med att så där, så har vi det inte i alla fall, och så där, så beter vi oss åtminstone inte. Efteråt går medborgarna stärkta ut i livet, glatt konstaterande att livet inte är så illa i alla fall. Semestern på Kreta var kanske inte perfekt, men den spenderades ( i ordets rätta bemärkelse) åtminstone inte på och bakom Gekås. Husrenoveringen har kanske kommit av sig lite i och med att listerna vid diskbänken fattas, men det hänger i alla fall inte oisolerade elkablar bakom dotterns säng.

Och så kan folket koppla av, i trygg förvissning om att det alltid finns någon som har det värre och är sämre. Kanske inte så konstruktivt, men det hjälper för stunden.

Advertisements