Etiketter

, , ,

Jag är en del av den sorgliga (men stora och inflytelserika) befolkningsgrupp som går under beteckningen medelklassen. Då har man det inte lätt med sig själv och trogna läsare av min förra blogg vet att jag för ett lågintensivt krig mot min medelklassighet. Men jag har ju förstått, att om man tillhör den så kallat medvetna medelklassen och dessutom råkar bo i Stockholm, då har man det dubbelt jobbigt, vilket illustreras på ett roligt vis i denna mycket populära satirblogg.

Om man alltså bor i Stockholm, med Sveriges åtminstone näst bästa matutbud inom räckhåll, men man råkar vara medveten, då måste man äta som om man vore fattig bonde på 1800-talet. Man måste äta surdegsbröd. Man måste baka surdegsbrödet själv. Man måste dessutom prata om surdegsbrödet.

Så vitt jag förstår har surdeg två egenskaper som ger sådana bröd företräde framför jästbakade: det har bättre hållbarhet och ger bättre bröd på grövre mjölsorter. Rätt bakat kan ett surdegsbröd vara riktigt gott. Nu är det ju inte så här enkelt. Mat är numera en del av medelklassens religion Hälsadom, så därför måste det grävas fram metafysiska skäl till varför man måste baka och äta surdegsbröd. Medelklassen är ju suverän på att legitimera sina val utifrån allt möjligt, utom enkla saker som ”den är snygg” eller ”jag vill”.

Surdegsbröd är alltså mycket nyttigare än jästbakat bröd. Det är himla GI och bakas utan raffinerat socker, detta gift från djävulen som det är varje medelklassmänniskas heliga plikt att söka utrota från jordens yta. Bakandet skänker kosmisk harmoni, för aldrig känner man sig så nära naturen som när man står och svär över en dåligt uppjäst deg. Det ökar jämställdheten, för även män kan baka surdegsbröd utan att drabbas av kastrationskomplex med en gång, tydligen. Det är lite lagom antikonsumtionistiskt, för man supportar inte de multinationella bolag som tillhandahåller brödet i vanliga butiker, även om det kanske kan hända att brödet blir tre gånger så dyrt som färdigt bröd och att man måste köra runt halva stan för att få tag på ekologiskt dinkelmjöl. Och så är det lite knepigt att underhålla en surdeg på rätt sätt, så det krävs lite kunskaper och intellektuella resurser också minsann.

Nej, jag tror att jag tar och kokar lite kola. Visserligen efter ett gammeldags recept, men de är ändå fulla med raffinerat socker eftersom det blir klumpar av rättvisemärkt råsocker. Fanken vet om jag inte tar ett glas rom också. Hur kan det vara, att jag alltid känner ett behov av att dricka sprit så fort jag skriver om min egen samhällsklass?

Annonser