Etiketter

, ,

När man bor på landet är det så tyst. Fast nyss var det inte tyst. Det tjöt. Inte så högt, men ändå, det var ett påtagligt wio-wio-wio-wio-ljud. Detta föranledde en diskussion som vi nu gestaltar som del två i det moderna äktenskapsdrama som här är under utarbetning.

Hon: Hör du? Det måste vara ett larm på någon av industrierna?
Han: Nej, jag hör ingenting. (lyssnar in i brasan) Nej.
Hon: Det är där ute. Men lyssna då!
Han: Är du säker? (lyssnar förstrött) Jo, det låter ju faktiskt som ett billarm. Det kanske är någon av våra egna bilar!
Hon: Vi har väl inga larm på någon av bilarna.
Han: (bitande ironiskt) Vad tror du det är du aktiverar när du trycker på knappen och den lilla röda lampan börjar blinka?
Hon: (tjurigt) Ja ja.
(Tystnad)
Hon: (aggressivt men lågmält) Men gå ut och kolla då. Du måste ju kolla!
Han går ut. Hon stirrar på den svarta fönsterrutan och knackar sakta sönder sina tänder med en reservoirpenna.
Han: (kommer in med en kikare i handen) Det låter som om det är långt ner i byn. Allt är så långt borta.
Hon: Du är så långt borta.
Han: Ja. Men vi har i alla fall larm på bilarna.

Advertisements