Jag har svårt att tänka mig ett mer meningslöst begrepp än ”andra generationens invandrare”. Ordet ‘invandrare’ får väl anses vara härlett ur handlingen ‘att invandra’ och därmed intimt knutet till just den personen som utfört handlingen att invandra. Det är alltså inte att betrakta som en egenskap som kan ärvas. Den som inte invandrar, utan tillbringar sitt liv inom ramen för en stat, är per definition ingen invandrare.

”Andra generationens invandrare” klingar så bibliskt, inte sant? Jag skall hemsöka fädrens missgärningar intill sjätte och sjunde led och så där va? För den som inte är rasistiskt sinnad torde begreppet helt sakna funktionalitet. Om folk beter sig som idiot betraktar jag dem som idiot, utan att närmare fundera på var idiotens mor eller far kan tänkas stamma ifrån. Likaså om jag vill göra en analys av brottslighet eller benägenhet för högre studier eller vad det nu kan vara. Jag strävar då efter att identifiera intressanta analysvariabler, inte efter att göra stambokföring.

Ja, jag tjatar. Och jag tänker fortsätta med det. Det finns en massa fjanteri knutet till nationalstaten som jag är trött på. Jag är trött på att SD et al kan slänga sig hit och dit med begrepp som just ‘andra generationens invandrare’ eller ‘muslimer’ eller ‘kulturella skillnader’ och ingen protesterar mot deras definition av saken. I stället försöker man övertrumfa dem med deras egna argument. Jo, tjena.

Det är nämligen så brutalt enkelt: antingen tror vi att alla människor är lika mycket värda och att det är mer som förenar än som skiljer – ett människosläkte, liksom. Eller så tror vi verkligen på ett vi och dem och då är det mest en fråga om att definiera vem som är ‘dem’ och därmed fienden.

Advertisements