I dag i en affär såg jag en liten kille på kanske sex år. Han hade fått löfte av sin mamma att få köpa en liten leksak och var glad och uppspelt över det. Så kommer hans pappa in och killen visar vad han vill ha. Varpå pappan säger:
- Nej, det där är ju en fjäril – det är för flickor. Du får hitta något annat.
Jag hörde inte fortsättningen, så jag vet inte hur det gick. Jag såg bara pojkens axlar trilla ned. Men troligen hittade han något annat att köpa. Pappan tänkte kanske inte mer på det – för honom är det säkert självklart att sonen måste skyddas mot sina dåliga val. Tänk om han blir retad av kompisarna för att han kommer med en fjärilssak? Få föräldrar vill ju sina barn illa, men tänk så illa vi ändå kan göra dem.
Det är inte lätt att orientera i världen, varken för sexåringar eller för vuxna. Och visst är det hemskt att bli retad av kompisarna. Fast det är ännu värre att få sina val dissade av pappa. Genom tusen sådana här små otäckheter skapar vi de genusstrukturer som låser och förlamar både kvinnor och män i ynkliga och begränsande könsroller.
Om den här pappan hade läst min blogg hade jag velat säga: stympa inte din pojkes idéer om vad han kan vara. Låt honom köpa sin fjäril, beröm den och våga lita på att han klarar eventuella konflikter med kompisar över den. För det gör han, om du står bakom honom. Man blir han säkert ändå när han växer upp – det finns faktiskt ingenting som tyder på att de biologiska könen håller på att försvinna.
Min son var Lucia på dagis. Gick hur bra som helst. Bara mina bekanta som reagerade, ingen av hans kompisar.
Och han får köpa fjärilar…
Du har förstås rätt.
Men jag kan erkänna att jag avstyrt köp av jacka i tjej-modell t förmån för kill-jacka. Så nånstans går även min gräns. Jag tycker inte det är helt enkelt, trots allt.
Nej, inte är det enkelt inte. Det är på sätt och vis enklare med tjejer, för de får mest ”pluspoäng” om de har killgrejor, medan killarna får en massa negativ uppmärksamhet för tjejiga grejor. Som förälder måste man ändå våga stå upp för sitt barn mot omvärlden – det är viktigt.
Riktigt bra påpekande. Det finns så otroligt många skygglappsförsedda föräldrar.
Det kan låta långsökt och ytligt, men jag ser ofta samma sak hända när äkta män handlar handlar kläder med sina fruar. Männen hittar plagg jag glatt förvånas av att se dem vilja ha.
En karl provade en fantastisk ullrock, varpå hans dam kom fram, snörpte på munnen och höll istället fram en röd skidjacka av plast. Liknande den hon själv hade på sig.
Sen undrar kvinnor ofta bittert vart ”mannen de en gång träffade”, tagit vägen i förhållandet?
Det är farligt lätt att falla i fällan att man skall ”förändra och förbättra” sin partner. Och att tro att barnen skall bli precis som man har tänkt sig dem.
Pingback: Anmärkningsvärt 1 oktober 2011 | Being Micke Kazarnowicz
Pingback: Blänkare – 29 September, 2011 | Jerry Silfwer